Detta är stor litteratur som väcker tankar. Boken som jag har läst är lånad på biblioteket, men jag skall snarast se om den går beställa eller köpa på antikvariat eftersom den är väl värd att återkomma till.
Jag har alltid varit intresserad av historia, men kanske inte funderat så mycket kring människans evolution trots att jag även läst en de sociologi. Men då har det ju bara handlat om förhållandevis modern tid 1700-1900-tal. Lasse Berg kanske inte ger alla svar och han sitter heller inne med den slutgiltiga sanningen, men han väcker många tankar och det tackar jag för. Jag har fått många aha-upplevelser i samband med läsningen. Det finns ett antal notislappar insatta i mitt biblioteksexemplar kopplat till de sidor jag gärna vill återkomma till och reflektera kring.
Ett antal olika slutsatser dras av författaren dels genom ett omfattande studium av evolutionspsykologisk och sociobiologisk forskning men även intervjuer med olika framträdande forskare. Trots att historien under de sista tusen åren skulle kunna peka på annat så är det egentligen solidaritet, jämställdhet, lättja och konfliktlösning i många och långa samtal som ligger i mänsklighetens natur, inte våld. Varför har det då blivit så fel? Berg hävdar och jag är benägen att tro honom att det var när vi övergav samlar och jägartillvaron som något gick fel. Det är i grunden det liv som vi egentligen är anpassad till gällande kosthållning men det var även den fas i utvecklingen då vi interagerade på det för oss mest naturliga sättet.
När vi blev bofasta jordbrukare startade befolkningsexplosionen men även utvecklandet av makthierarkier, såväl religiösa som politiska. Berg fördjupar sig en hel del kring detta och dess konsekvenser på alla plan.
Inom många forskningsområden har vi sedan länge alla sanningar, men inom det fält som Berg försöker skildra är ingenting ännu avgjort. Det vi trodde var sanningar bara för 10-20 år sedan stämmer inte längre. En av förtjänsterna med boken är att han i sitt resonemang lyfter fram olika moderna forskares tankar och kryddar det med sina egna reflektioner.
Kalahari är något av ett nav i berättelsen eftersom Berg ofta återvänder till sina upplevelser tillsammans med khiosan-folket i detta ökenområde. En samlarkultur som får representera det sätt som vi levde på i begynnelsen.
Det är ingen pessimistisk upplagd bok även om man under läsningens gång många gånger funderar på hur fel det blev. Man får hoppas att flera i ledande ställning läser denna bok för den manar till eftertanke. Vi kan inte vända skutan och gå tillbaka till jägar och samlarlivet, men vi kan försöka börja interagera på ett sätt som ligger närmare vår natur, det är lite av Bergs budskap.
Skulle kunna skriva mycket mera, men kan väl sammanfattningsvis säga att av alla böcker jag läst de senaste 10-20 åren är det en av dom som berört mig mest och som jag redan skrev inledningsvis gett många aha-upplevelser, det är väl det som vi vill få av god berättarkonst, eller hur?
Over and out
Mr T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar