Akli Tadjer - Paradisbaden

Hade nog väntat mig mer av denna bok, Akli är en fransk-algerisk författare född 1954 i Paris. Jag såg framför mig en liten annan tvist på boken.

Med det sagt så betyder det inte att boken var dålig. Det är mera en "feel-good" roman om till viss del omöjlig kärlek, men om den förälskade är hängiven så kanske det blir nått. Vill ju inte avslöja slutet.

Det som lyfter boken är att huvudpersonen Adele Reverdy är begravningsentreprenör och delar lägenhet med rekonstruktören Leila som jobbar med att sminka lik och göra dom presentabla inför begravningen.

Händelserna kring begravningsbyrån är det som jag uppskattar mest, eftersom det är en lite ovanlig miljö i denna typ av bok.

Reverdys bok är i övrigt en klassisk kärlekshistoria med lite andra vinklingar som gör att jag i alla fall inte lade ifrån mig den. Blir inte mer skrivet om denna bok, hamnar inte på min lista över böcker jag skulle kunna tänka mig läsa om.


Over and out

Mr T

Kerstin Ekman - Då var allt levande och lustigt

Om

CLAES BJERKANDER

Linnélärjunge, präst och naturforskare i

VÄSTERGÖTLAND

Jag har ju läst en hel del av Kerstin Ekman och alltid uppskattat hennes berättelser. Det var dock med viss bävan jag tog mig an hennes biografi över prästen och naturforskaren Clas Bjerkander.

Efter bara några sidor var jag fast, en minst sagt mästerlig skildring av en bygdens son som glömts bort. Det har krävts en hel del research för att skriva denna historia. Att hon lagt ner så mycket tid beror nog på att dom på något sätt är själsfränder om än i helt olika delar av vår historia.  

Här får vi verkligen en inblick i 1700-talet allt från skolgången, hur den högre utbildningen bedrevs och livet som naturforskande präst långt från den akademiska världen.

Klas Jonsson (senare latiniserat vid skolstarten till Clas Bjerkander) föddes 1735 i Bjärka socken som son till en arrendebonde på ett adelsgods. Clas var begåvad och sändes därför till Skara katedralskola där kristendom, latin och botanik stod på schemat. Det var en tid av en vetenskaplig hausse om man nu kan säga så, med män som Carl von Linné, Emanuel Swedenborg och Anders Celsius.

Redan under skolåren började den unge Clas intressera sig för platåberget Kinnekulle som han genom hela livet skulle vara trogen i sina hyllningar och egna naturalforskning. Det blev två terminer i Uppsala där han bl.a. följde på Linnés botaniska exkursioner. Tyvärr räckte inte ekonomin till mer än detta studieår.

Som så många andra i hans situation fick han lösa sin försörjning med den utbildning han fått i Skara och Uppsala. Det blev ett år som informator på ett adligt gods. Genom sina goda kontakter lyckas han sedan komma vidare i präsbanan, först som komminister i Svenstorp nära Kinnekulle och i slutet av sitt liv som kyrkoherde i ett pastorat vid Vätterstranden.

Genom hela livet var Bjerkander en extremt hårt arbetande person. Parallellt med sin prästgärning kombinerade han lantbruket och en mängd av forskningsprojekt, främst inom botaniken och insektsforskningen. Där han satt avtryck i historien är främst kartläggningen av skadeinsekternas härjningar på grödan.

För den natur och historieintresserade läsaren är denna bok en guldgruva man får en inblick i hur livet under frihetstidens och den gustavianska tiden kunde te sig ute i periferin.

Som jag skrev inledningsvis så bävade jag inför läsningen. Men jag kan säga att boken är synnerligen lättläst och oerhört intressant, fast kräver väl att man har visst intresse för dessa frågor för att som jag se läsningen som ren njutning.

Den är även rikt illustrerad med teckningar och handskrifter. Lyckas till och med utläsa dåtidens skrivstil i dessa illustrationer även om språkformen är något högtravande.

Tack Kerstin för denna bok.

 

Over and out

 

Mr T

Sahar Delijani - Jakaranda trädets barn

Handlingen i Jakarandaträdets barn utspelar sig mellan åren 1983 och 2011. Den utgår från hennes egna, föräldrars och nära anhörigas erfarenheter.
 
Hennes föräldrar fängslades 1983 för sin politiska aktivism mot Ayatollah Khomeinis regim. Hon föddes samma år i Evinfängelset.
 
Det är en skrämmande skildring om den osynliga makten och terrorn mot befolkningen. Nu gick åsiktsförtrycket ut på att återta de islamistiska trossatserna som man ansåg ej vördats på rätt sätt under Schahens tid. De imperialistiska ovanorna skulle rensas ut med alla tänkbara medel.
 
Mitt i allt mörker finns ett skyddande hem med en innergård där jakarandaträdet växer. Där finns en fast och trygg punkt genom alla åren. Det kan också utgöra en symbol för släktträdet och vikten av att hålla ihop inom familjen även om den genom åren splittras. Sahar Delijiani utvandrade med sina föräldrar till USA och Kalifornien 1996.
 
Denna skildring från insidan hade sannolikt aldrig blivit till om de inte gjort denna flytt. Det är alltid viktigt att någon kan skildra dessa mörka perioder i vår historia. Det är ingen direkt våldsam skildring utan mer en historia som gör att man känner hur maktens osynliga förtryck inskränker människorna till att leva i det lilla. Medlöpare skapas men somliga orkar fortsätta kämpa och blir martyrer.
 
Det går ana en viss ljusning i dagens Iran, man vågar åka hem och besöka sina släktingar och återigen samlas kring jakarandaträdet. Hur den fortsatta utvecklingen skall bli i Iran vet vi inte, det är en skör tråd som man vandrar på i försöken att skapa någon form av demokrati. Vi får hoppas det går väl.
 
Detta är Sahars debutroman och det är ett stycke skakande nutidshistoria om revolutionens barn.
 
 
Over and out
 
 
Mr T

Nadeem Aslam - Den blinde mannens trädgård

Det är 15 år sedan elfte septemberattackerna mot tvillingtornen i New York. Skildringen känns fortfarande lika aktuell eftersom historien tycks upprepa sig hela tiden med likartade händelser såväl i vår del av världen som i Syrien, Irak och Pakistan.

Nadeem Aslams bok handlar om läkarstudenten Jeo och hans fosterbror Mikal som månaderna efter septemberattackerna ger sig av mot Afghanistan för att hjälpa till och ge vård åt civilbefolkningen som drabbas i det krig mot terrorismen som påbörjats.

Det är som Aslam skriver i slutordet en påhittad historia, men den känns nästan som självupplevd i sin realism. Den enda någorlunda trygga plats i denna berättelse är fadern Rohans paradisiska trädgård hemma i Pakistan.

Men även på hemmaplan gror fanatismen som tar sig uttryck i förföljelse av kristna och inskränkningar i kvinnors rättigheter. Skildringen av kriget i Afghanistan är fyllt av scener med övergrepp, tortyr, banditgäng som lierar sig med den som ger dem bäst fördelar ofta i form av pengar. Det är ett mardrömslikt inferno där man oftast inte vet vem som är vän eller fiende.

Det är en helt igenom osentimental skildring av händelseförloppet men en skildring gjord med ett mästerligt språk fyllt av bilder som inte liknar något annat. Det gör på något sätt läsningen uthärdligt, för det är en mycket stark roman om förnedring och smärta som inte kan lämna någon oberörd.

"Aslam utvinner poesi ur scener som är både vardagliga och drömlika...Han sympatiserar inte med politiska och religiösa ideal utan med människor, och det här är ett oförglömligt porträtt av människor som kriget skilt åt."  KIRKUS REVIEWS

Kan bara instämma med ovanstående citat som uttryckts om originalutgåvan. Tillhör den kategori böcker som man kommer leva med i tanken länge speciellt när man i nyhetsförmedlingen läser om händelser från dagens Pakistan och Afghanistan.


Over and out


Mr T

Göran Hägg - Välfärdsåren SVENSK HISTORIA 1945-1986

Bokens baksidestext avslutas på följande sätt "...Alla borde läsa den för att förstå vår egen tid. Och för varje fyrtiotalist är den helt oundgänglig: Här har du ditt liv!".

Det har för mig även som sen femtiotalist varit en roande läsning. Nån har skrivit att det är en nostalgisk samtidsresa och visst är det så, men allt var inte bättre förr. Finns en del normer som rådde i samhället förut som vi ska vara glada att dom förändrats samtidigt finns det annat som blivit mindre bra med tiden. Den samhälleliga solidaritet som rådde och som var accepterad i breda samhällslager har vittrat sönder. Denna långsamma glidning till ett mer individualiskt samhälle skildrar Hägg på sitt personliga sätt.

Hägg försöker på bokens 454 sidor täcka nästan allt, vilket i sig är näst intill ogörligt. Starkast intryck gör nog beskrivningen av skolans utveckling, detta är ju liksom författarens hemmaplan. Det sparas inte på krutet i kritiken av hur skolväsendet i Sverige utvecklats till en pedagogisk experimentverkstad framförallt från 60-talet och framåt.

Detta är ju Häggs historia, förutom nostalgin så blir det även lite av en dystopi eftersom utopin som hägrade under rekordåren kring 70-talet raserade.

Hägg skriver avslutningsvis i kapitlet Slutet, "Ingenting gör i dag Sverige unikt. Utom just detta att den utopin funnits här", "...den svenska välfärdens utopi ses som ett tänkvärt exempel - det hittills mes mest tänkvärda - både dess uppenbart framgångsrika sidor och de missgrepp som ändå gjordes".

Ovanstående tycker jag sammanfattar mycket av vad boken handlar om. Det är en lärorik och underhållande genomlysning av utopins positiva och negativa sidor kompletterade med inblickar i Häggs eget privata liv under perioden och intressanta skeenden i samhället som helhet.

I sin bildningsiver tar Hägg också upp olika författare som hade sin storhetstid under perioden. Bara det har för mig personligen renderat ett antal titlar till "Detta borde jag läsa listan".


Over and out

Mr T


 

Haruki Murakami - Norweigan wood

Som så ofta läser jag en författares verk i omvänd ordning eftersom jag upptäcker dom senare än andra. Känner igen mig i denna bok från IQ84 trilogin som jag läste 2014.

Måste dock redan nu säga att den lite mer "skruvade" historien i IQ84 tilltalade mig mera. Murakami skriver dock bra, även detta är en berättelse som man sugs in i och vill veta hur det slutar.

Han verkar ha en fascination för att väva in personporträtt som hamnar i nått som nästan liknar sekteristiska institutioner. Här återfinns en flickvän Naoko som Toru älskar, men som sedan hennes fd pojkvän tog livet av sig inte mår bra och därför söker sig till vad man skulle kunna benämna som ett alternativt behandlingshem.

Toru som är berättarrösten och vars relationer detta handlar om genomlider även han en form av inre lidande. Han saknar sin Naoko, skriver långa brev, besöker henne under några korta dagar. Parallellt med detta lever han sitt studentliv, ibland rätt destruktivt uteliv med en karismatisk studiekamrat. Han träffar även Midori som han utvecklar en kärleksrelation med. 

Tänker denna gång inte fördjupa mig mycket mera i att analysera boken. Den var helt klart läsvärd. Fantastiska skildringar av Tokyos studentliv under denna period, verkar som om det under senare delen av 60-talet även här fanns likartade skeenden som i bl.a. i Paris och Stockholm.

Sannolikt har Murakami inspirerats av Goethes "Den unge Werthers lidanden" för är det nått som handlingen kretsar kring så är det just det. En ung mans försök att finna kärlek och mening i tillvaron. Ett klassiskt tema med andra ord som här har fått en lite annan inramning. Personligen är det just beskrivningen av miljöerna och tidsandan som gör boken läsvärd. Kanske för att jag själv varit i Tokyo i mitten på 80-talet och känner igen mig i skildringen av denna lite annorlunda storstad.

Jag kommer sannolikt att läsa ytterligare någon till bok i Murakamis produktion, men kommer nog då välja hans senaste "Den färglöse herr Tazaki". Känns lite spännande att se hur han utvecklats som författare.


Over and out

Mr T

Stefan Zweig - AMOK

Kände att jag var tvungen återvända till Stefan Zweig och läsa någon av hans kortnoveller. I denna nyutgåva från 2015 finns en av hans mest kända Schacknovell.

Visst märker jag att det inte är en nutida författare men samtidigt känns hans sätt att skriva modernt. Finns förvisso ett uttryck som fascinerar mig som jag även känner igen från Thomas Manns "Bergtagen", uttrycket plastiskt, kanske inte läst nog många tyskspråkiga författare. Har i alla fall inte sett det i någon annan bok jag läst. Tänker inte utveckla betydelsen här utan låter dig som läser själv söka på ordet plastisk. 

Nog om detta och istället till boken AMOK. Jag uppskattar verkligen Zweigs sätt att skriva även om det i vissa stycken kan tyckas högtravande och fyllt av symbolik. Personligen gillar jag stilen, den flyter bara på, vill läsa mer och mer, det är väl ett gott betyg om något.

Jag kan nog påstå att han i de noveller som återfinns i denna bok skapat rätt likartade miljöer och intriger. Berättarjaget är hela tiden en man som befinner sig på någon form av resa eller främmande plats. Säkert något som har göra med Zweigs egen personlighet, han var en person som gillade att resa. Den värld som uppstod efter första världskriget var han nog aldrig riktigt vän med, då gränserna stängdes och det krävdes pass och allehanda resedokument.

I samtliga noveller handlar det om en yngling eller man som delger oss sina upplevelser i samband med dennes resor och irrfärder i tillvaron. Texterna berör eftersom personerna nästan talar till läsaren, dom känns för mig som nästan autentiska och självupplevda.

Jaget är ständigt återkommande i dessa noveller. Berättarrösten kämpar mot normsamhället som helhet eller i vissa delar mot förälderns (i vissa fall faderns), det gäller att passa in och inte låta drifterna ta över.

Tänker inte fördjupa mig så mycket mera i respektive novell. Men vill dock lyfta fram Schacknovell från 1942 och Känslornas irrvägar från 1927.

I den första lyckas han illustrera schackspelandet på ett sådant sätt att jag som gammal schackspelare mitt i allt läsande inspirerades att köra några partier i en app på min Ipad. Fokus är här på två helt olika personligheter. En yngling som inte visar på någon som helst social eller intellektuell förmåga, men som i schackspelandet utvecklas och genom att möta olika motståndare utvecklar sin förmåga i denna konst. Det finns ett autistiskt drag i denna personlighet, även om detta begrepp inte var uppfunnet på denna tid. Den andra personen är en som nazityskland sätter i förvar för att få honom att lämna uppgifter om personer som är emot regimen. För denna person är motmedlet att lära sig schackspelets fysionomi genom en bok med ett antal berömda partier, boken lyckas han stjäla i fångenskapen. Här har vi istället en intellektuell person som lär sig spelet genom att memorera dess partier och spela dom näst intill virtuellt eftersom han vare sig hade spelbräde eller pjäser. När han kan allt utantill, så tar han steget längre och utvecklar egna scenarion. Vem som sedan vinner när dessa två giganter möts överlämnar jag åt dig som läsare att ta reda på.

I känslornas irrvägar möter vi studenten som berusas av en universitetsprofessors kunskaper och engagemang. Studenten hänger sig åt studierna och försöker vara professorn till lags. Man anar en spänning som finns i professorns förhållande till sin elev. Det växlar mellan ett älskvärt bemötande och i vissa stycken förnedrande avståndstagande till adepten. Något som gör studenten förvirrad inombords, eftersom han hela tiden vill vara sin lärofader till lags. Han förstår inte varför och hemfaller åt grubblerier och vissa andra extravaganser. Det visar sig i slutet att professorn är homosexuell och försöker dölja detta, vilket är en förklaring till temperamentsväxlingarna. Hur det hela utvecklas överlämnar jag återigen till den som är nyfiken på att läsa novellen. Det är i alla fall stort att Zweig skrev denna novell redan 1927 i en tid då homosexualitet mera såg som en sjukdom och kraftfull avvikelse mot normen.

Zweig var en av dåtidens mästare i att skildra våra mörka och avvikande sidor. Bara detta gör honom läsvärd även idag. Sedan finns i novellerna ett språk som tar berättelserna till en annan nivå än i många av nutidens skildringar.


Säger bara läs AMOK

Over and out

Mr T

Folke Schimanski - DE BORTGLÖMDA

ANDRA VÄRLDSKRIGET I AFRIKA, ASIEN OCEANIEN OCH LATINAMERIKA

Andra världskriget är väl ett av dom mest omskrivna skedena i vår historia. Jag har naturligtvis läst en del skildringar genom åren, men om jag tar mig an någon skildring söker jag mig nog till de mer udda och perifera. David Lagercrantz bok "Syndafall i Wilmslow" om kodknäckaren Alan Turing är ett sådant exempel på en liten annan typ av krigshistoria som jag uppskattar.

Folke Schimanskis försök till en skildring av Andra världskriget ur ett tredje världen perspektiv väckte därför mitt intresse. Schimanski har fokuserat på Afrika, Asien, Oceanien och Latinamerika vilket gett mig en liten annan syn på detta krig. Precis som han skriver var det ett världskrig, men i de flesta skildringar handlar det bara om Europa och till viss del om USA:s krig mot Japan i Stilla havet.

Boken inleds med skildringen av kriget i Abessinien som började 1935 genom Italiens angrepp mot landet, att detta krig har ägt rum känner vi ju till men här får man en intressant fördjupning.

Jag har läst boken i lugn takt ett kapitel per kväll och det är nog en bra metod, eftersom det är en berättelse fylld av våld och förtryck. Det krävs en del för att inte lägga ifrån sig boken. I vissa stycken så ter sig ju dagens IS-krigare i Mellanöstern som rena skolpojkar när man läser om krigets offer. Framförallt de Japanska styrkornas härjningar i Kina och Sydostasien liknar inget annat jag läst. Har i och för sig läst Mo Yan "De röda fälten" så känner igen mig, men här kom det hela liksom svart på vitt i något som man skulle kunna likna skolboksformat.

Tänker inte här ägna mig åt att återupprepa bestialiteterna och med Schimanskis sifferexcersis repetera antalet offer.

Det som är mer intressant och vilket även löper som en röd tråd genom hela boken är andan av rasism som rådde under denna period. Det var inte bara Hitlertyskland som stod för detta utan även USA, England och Frankrike. Stor andel av soldaterna från kolonierna deltog i kriget mot Axelmakterna, men de hade sämst utrustning och ersättning. Hanterades egentligen bara som kanonmat.

I de vanligast förekommande krigsskildringarna så brukar det handla om kriget mellan ont och gott. Schimanski visar tydligt på att i den tidsanda som rådde fanns rasism i någon form på båda sidorna. Något som även levde kvar långt senare i USA, dröjde långt in i modern tid tills färgade accepterades fullt ut i deras försvarsmakt.

Detta är en viktig bok att läsa för att få ett lite bredare perspektiv på vår nutidshistoria och även en förståelse kring de efterverkningar vi kan se i form av moderna konflikter i de delar av världen som boken avhandlar.

Det är en lättläst bok, men med mycket magstarka skildringar som etsar sig kvar i minnet. Lämnar inte läsaren oberörd.


Over and out


Mr T

Chinua Achebe - Allt går sönder

Chinua Achebe lämnade jordelivet 21 mars 2013, han har ofta nämnts som en presumtiv nobelpristagare. Denna bok är en av de mest lästa av alla afrikanska romaner, enligt uppgift såld i mer än 12 miljoner exemplar och översatt till mer än 50 språk. 12 miljoner är dock bara en bråkdel av jordens befolkning, vad hade inte ett nobelpris kunnat göra för att sprida lite mer kunskap om en av Afrikas många folkgrupper.

Nåväl, så blev inte fallet men jag hoppas ändå att mina rader här inspirerar någon att läsa en av den den moderna afrikanska litteraturens stora klassiker. Detta är Achebas debutroman och den kom ut 1958, mitt födelseår.

Vi är vana vid att få den afrikanska kontinenten beskriven med europeiska ögon. Jag har ju läst en hel del av Per Wästberg som på ett föredömligt sätt skrivit förordet till denna bok. Men det jag läst av honom kommer inte i närheten av den autencitet som Chinua Achebe lyckas med i denna bok.

Här får vi följa Okonkwo och hans familjs liv och öden när kolonisationen och den kristna missionen gör sitt intåg i ett Nigerianskt igbo-samhälle i slutet på 1800-talet. Titeln är väl vald eftersom det handlar om hur den "moderna världen" slår sönder en väl fungerande kultur. Ett demokratiskt och i grunden fredligt bysamhälle. Visst finns det maktstrukturer som man kan ifrågasätta utifrån vårt synsätt på manligt och kvinnligt, rättskipning mm. Men jag kan dock undra hur utvecklingen hade sett ut om detta samhälle hade fått utvecklas i sin egen takt och utan vår påverkan. Det är bara att backa till hur det såg ut i Sverige under 1700 och 1800-talet. Sannolikt hade vi kunnat se en likadan utveckling här utan Europeisk påverkan. Men härom kan vi bara spekulera.

Dagens konflikter i Afrika har i många stycken sitt ursprung i den påverkan som vår del av världen haft på regionen. Gränser som dragits utan hänsyn till befolkningsgrupper utan mera utifrån kolonialmakternas bestämmande. Men det är en annan historia.

Achebes roman är en tydlig motbild till den bild som finns i vår litteratur. Läste Sara Lidmans "Tjärdalen" i december 2015. Hon har där ett som man brukar säga direkt språk. Så är det även med Achebe det är enkelt och tidlöst, känns som boken hade kunnat skrivas idag. Den svenska översättningen av Ebbe Linde från 1967 då den första utgåvan kom står sig.

I slutet av boken finns en inlaga av Don C Ohadike som är professor i afrikansk historia vid Cornell University. Han härstammar själv från Igbofolket och gör en sammanfattning av deras kultur och historia på ett föredömligt sätt. Men avslutningen där han gör ett antal slutsatser känns lite tragisk. Eftersom i alla fall jag tolkar det som om den nivå på läskunnande, prominenta personer mm ändå på något sätt har sin grund i kolonialmakten Englands närvaro före självständigheten 1960 påverkat denna utveckling. Förvisso kan det vara så, men hade den inte kunnat ske i alla fall. Återigen härom kan vi bara spekulera. Det jag däremot kan säga är att Chinua Achebes roman i denna utformning hade inte funnits.

Avslutningsvis, för den som vill få lite nytänk och omvälvande läsning, ta dig an denna bok. Den är både annorlunda och ger perspektiv på vårt synsätt på andra kulturer inte bara den afrikanska. Motsvarande historia har ju utspelat sig på många platser inte minst här i Sverige.


Over and out

Mr T