Orhan Pamuk fick Nobelpriset i litteratur 2006 och det gjorde att jag upptäckte hans författarskap. Bättre sent än aldrig kan man säga. Nobelpriset fick mig att inleda 2007 med läsning av boken Snö, en roman full av politik som utspelar sig under tre dagar helt insnöade i den Turkiska staden Kars.
Sedan blev det uppehåll ett helt år innan jag tog mig an Den svarta boken i januari 2008. I min egen korta notering efter läsandet skrev jag "Lovsång till Istanbul samtidigt som den är en olycklig kärlekssaga och en spännande detektivroman".
Sedan dröjde det nästan ett helt år innan det igen var dags för Mitt namn är röd. Där har jag i min egen notering skrivit följande "En allegori i form av en kriminalgåta som utspelar sig under 9 dagar år 1591 i Istanbul - den bästa boken som jag läst av Pamuk hittills".
Nästan två år senare var det dags igen för Pamuk, då hans bok Istanbul. Min egen korta notering var då följande "En ungdoms och stadsskildring i en melankolisk symbios, även om vägen till författarskapet".
Det jag uppskattar med Pamuk är blandningen av väst och öst. Handlar om spänningen mellan våra olika kulturer. Genom detta känns han aktuell och man får på något sätt perspektiv på vad som händer i ankdammen Sverige. Han har även vågat ta ställning för hur armenier och kurder behandlas i Turkiet, vilket lett till olika juridiska processer i hemlandet.
Men nu är det dags för ny läsning, Herr Cevdet och hans söner. Den kom ut redan 2008 i svensk översättning. Hunnit läsa ett femtiotal sidor, känner redan igen mig i hans stil. Boken jämförs med Thomas Manns Buddenbrooks som jag också läst, det är lite kul, får se om jag kan säga samma sak. Ser fram emot flera kvällars stimulerande läsning.
Over and out
Mr T
Läste ut David Lagercrantz bok Syndafall i Wilmslow i tisdags. Det var verkligen en bok som inspirerade och även om jag är intresserad av datorer och i alla fall i dryga 12 år arbetat inom området informationssäkerhet så har jag på nått sätt missat Alan Turing.
Men nu när boken öppnat mina ögon har jag hittat massor med information om honom på nätet. Såg bland annat en artikel i Expressen från 24 december 2013 där det togs upp att han nu 59 år efter sin död fått nåd av brittiska staten. Vi talar här om mannen som räddade tusentals liv genom knäckandet av tyskarnas koder och framförallt då enigmakoden. Men eftersom han senare avslöjades som homosexuell straffades han genom kemisk kastrering och trakasserier.
Det är till stor del det som boken handlar om när kriminalassistenten Leonard Corell utreder hans dödsfall. Lagercrantz skildrar Turings liv i huvudsak via denne Corell, som under utredningsarbetet gör en form av inre resa. Även han har ett livsöde där uppväxten och barndomen format honom, men fallet Turing leder in honom på nya spår.
I boken skildras matematiken på ett sådant sätt att jag som nöjer mig med de fyra räknesätten och lite procenträkning blir uppriktigt intresserad. Det resoneras en hel del kring lögnparadoxen, bara det en historia i sig själv.
Avslutningsvis detta är det fina med böcker, man hittar av en slump en bok i en bibliotekshylla, ett guldkorn som väcker liv i forskarlusten, plötsligt har man fått en massa ny kunskap av bästa märke. Kommer aldrig glömma Alan Turing, lögnparadoxen, Fermats tredje sats eller Goldbachs antagande om att varje jämnt tal är summan av två primtal.
Ett tänkvärt citat ur boken är nått som Corells far brukade säga, "En människa utan motsägelser är inte trovärdig". Värt att reflektera kring i dessa tider då allt skall vara politiskt korrekt och så är det ju valår inte att förglömma.
Over and out
Mr T
Efter att ha ägnat ett antal veckor åt Thomas Mann, kände jag för något mer "lättsamt". Besöker regelbundet Stadsbiblioteket i Boden och såg boken uppställd lite mer separat men ändå exponerat i L-hyllan.
Lättsamt kanske är ett felaktigt ordval om denna bok, men den är helt klart skrivet på ett helt annat sätt. Jag har ännu bara hunnit drygt 80 sidor och kan väl kategorisera den som en sorts polisroman.
Romanen utspelar sig i 50-talets England då västvärlden drabbats av någon form av skräck för kommunismen och de homosexuella. Huvudpersonen i romanen är kriminalpolisen Leonard Corell som får uppdraget att utreda Alan Turings självmord.
Historien baserar sig på en verklig händelse men Lagercrantz har valt att berätta den utifrån kriminalpolisens perspektiv.
Alan Turing var en brittisk matematiker, logiker och kryptoanalytiker, han är en av dom som lagt grunden för dagens informations- och datorteknologi samt delaktig i insatserna för att under andra världskriget knäcka tyskarnas Enigmachiffer. Sannolikt en av dom som därigenom förkortade kriget och förändrade historien.
Skall bli spännande att se hur historien förlöper i Lagercrantz romantiserade version.
Over and out
Mr T
Dryga tre veckor har gått av läsning innan det varit dags släcka sänglampan. Känner igen mig från läsningen av Buddenbrooks för några år sedan, man sugs liksom in i historien. Manns sätt att skriva tilltalar mig, i denna roman händer det inte så mycket, men upplever den ändå lika kittlande som en thriller. Kanske är det för att jag gillar debatter och samtal där man prövar sina åsikter mot varandra.
För det är ju vad det handlar om i denna bok, att Hans Castorp placerats på ett sanatorium för ramberättelsen är förvisso intressant. Den största behållningen är dock just de ständiga diskussionerna med och mellan läromästarna Settimbrini och Naptha.
Ellen Matsson har skrivit ett intressant efterord där dessa två herrar beskrivs som romanens motsatspar. "Förnuft-öde, klassicism-medeltid, vetenskap-tro, frihet-lydnad, livsbejakelse-askes, dag-natt, framstegsoptimism-reaktion".
De ibland rätt hetsiga samtalen mellan dessa motsatspar formar den mottaglige Hans Castorp, det blir som en sju år lång bildningsresa och inte de tre veckor han från början planerat stanna innan han skulle påbörja sitt yrkesliv efter besöket hos sin tuberkulossjuka kusin.
Hade önskat att man fått följa Hans Castorp ute i livet efter vistelsen på sanatoriet Berghof, men första världskriget bryter ut och historien får ett rätt abrupt slut. Det är i år precis hundra år sedan det började. Mann lyckas på ett fåtal sidor skildra detta krigs grymhet som vår romanfigur slukas upp i, om han överlever och vad som händer sedan får vi aldrig veta.
Det har skrivits hyllmetrar om denna bok, så jag väljer att stanna här. Vill bara avsluta med att säga att den berett mig stort nöje, nästan önskat att den inte skulle ta slut.
