Erik Larson - I odjurets trädgård

Erik Larson är en amerikansk journalist född i New York 1954 som framförallt har ägnat sig åt att skriva verklighetsbaserade böcker. "I odjurets trädgård" är historien om den amerikanske historieprofessorn William E Dodd som var Amerikas ambassadör i Berlin 1933-1937. Dodd anlände till Berlin 1933 med hustru och två vuxna barn precis när den nytillträdda naziregimen börjat omforma Tyskland från en skör demokrati till en diktaturstat. Dodd hade i sin ungdom studerat i Leipzig och hade en positiv bild av Tyskland från den tiden. Han såg framför sig att han skulle kunna kombinera ambassadörskapet med sitt livsprojekt att skriva den sanna historien om den amerikanska södern. Livet som ambassadör i denna omvälvande tid skulle visa sig kräva något helt annat av honom. Han var inte heller förstahandsvalet vid ambassadörsutnämningen, vilket skulle leda till att han inte hade det fulla stödet från ledande företrädare på hemmaplan, men även vid ambassaden. Dock kan man säga att han hade president Franklin D Roosevelts fulla stöd. USA var under denna period starkt isolationistiskt och fokus var på att få hjulen igång efter depressionsåren.

Erik Larson har nyttjat de anteckningar i dagboksform som Dodd gjorde och även dottern Marthas dagböcker. Allt har inte passat att föra in i handlingen, det finns därför en 70-sidig not och litteraturförteckning som även är värd att studera.

Intitialt efter installationen är hela familjen rätt entusiastiska över den energi som präglar det framväxande nya Tyskland under nazistregimens första år. Men ganska snart börjar deras positiva syn på utvecklingen krackelera. De ser omotiverad övergrepp på amerikanska medborgare, likriktning av kultur och press mm. Inre strider inom det nazistiska ledarskiktet där alla mer eller mindre misstänker varandra. Något som kulminerade vid de "Långa knivarnas natt" 29-30 juni 1934. Då Hitler gjorde en utrensning inom bl.a. SA, mer än 70 högt uppsatta ledare fick sätta livet till utan någon form av rättegång.

Ambassadör Dodd började långsamt se vad som var på väg att hända och vad nazismen egentligen stod för. Han hade länge hoppats på att de mer moderata krafterna inom nazistpartiet skulle vinna över det mer dogmatiskt sinnade. Dodd vågade öppet polemisera mot regimen även om han som historiker ibland lindade in det med jämförelser från tidigare rikens uppgång och fall. På slutet såg han sin situation som alltmer ohållbar eftersom han såg sig maktlös gentemot händelseutvecklingen och även brister i stöd från hemmafronten.

Det är en skrämmande läsning eftersom omvärlden inte såg eller ville se vad som höll på hända. En av bokens stora företräden är att den i någon mån gör detta något mera begripligt. Omvärldens ledare hade under denna period större fokus på de inre angelägenheterna och när man började se allvaret var det redan för sent.

Under läsningen har jag tänkt en hel del på Edmund de Waals - Haren med bärnstensögon som jag läste i juli föregående år. Där skildras förföljelsen av den judiska befolkningen, något som nämns i denna bok men mera som summariska kommentarer. Dodd såg sannolikt inte helt tydligt detta skeende även om han ogillade det som kom upp till ytan.

Det är inte alltid lätt att se alla tecken när man är mitt i händelsernas centrum. Men boken manar till eftertanke och reflektion kring vad man ser i sin egen nutid.

Mycket läsvärd eftersom den ger en lite annan skildring av denna period så att säga från insidan. Boken har även under läsningen stimulerat till sökningar på Internet för att hitta fördjupad information om vissa av personerna som skildras.


Over and out

Mr T