När jag skriver detta är jag inne på tredje och avslutande delen i trilogin. Man måste ju i samband med läsningen inse att det är fiction men mycket bra sådan. Kristina har lyckats återskapa en huvudperson som är fången av tidsandan om hur en hemmafru skall vara. Samtidigt lever hon i en period då många kvinnor även börjar förvärvsarbeta och samtidigt upprätthålla normen som kvinna i hemmet. Dock fördjupas inte så mycket kring den problematiken i skildringen.
Maj växer något i "Sörja för de sina" samtidigt som hon fortfarande är en martyr i hemmet. Hon har många tankar om livet och de dagliga händelserna som vävs in i små kursiverade textrader. Ett mycket smart grepp av Kristina, för det gör ju att man skulle önska att Maj klart uttryckte sina tankar. Historien hade sannolikt kunnat få en annan vändning då. Som läsare önskar man att Maj hade kunnat fatta lite egna beslut, ta lite mera plats och kräva sin rätt på något sätt. Inser ju samtidigt att det hade blivit en helt annan roman då. Den ambivalens som Kristina lyckats skapa är ju det som gör romanen så läsvärd.
Maj är skildrad som egocentrisk, neurotisk, osäker och även i vissa stycken krävande men samtidigt har Kristina genom sitt konsekventa sätt att skildra henne lyckats få i alla fall mig känna stor förståelse för hennes situation, man känner m.a.o. empati för henne.
Det är här författarens styrka blir så tydlig; trots att Maj är egocentrisk, krävande, neurotisk och irriterande osäker gestaltar Kristina henne konsekvent med empati, förståelse och värme. Maj arbetar hela tiden för att uppfylla idealet, kravet som i alla fall hon uppfattar det på den perfekta hemmafrun.
Man kan reflektera kring hur det hade blivit om hon och ungdomskärleken Erik istället hade blivit ett par. Kanske hade hon då även varit en arbetande kvinna med ansvaret för hemmet. Hur hade hennes tillvaro sett ut då? Hade hennes krav på sig själv varit likadana? Det är frågor vi aldrig får svar på. Nu har hon gjort en form av klassresa där hon är osäker på sig själv och inte tar för sig som de övriga kvinnorna som finns med i skildringen. Maj saknar kunskaper om hur hon förväntas uppföra sig i den nya sociala miljön som hon har gift in sig i. Maj har i och för sig en god vän i makens syster Titti, men hon tar inte för sig och frågar henne om de råd som jag faktiskt tror hon skulle ha fått svar på.
Brukar ibland säga oj oj oj. Avslutar med att skriva så, eftersom Kristina Sandberg har lyckats med en roman som berör så mycket att man under läsningen lever med Maj och längtar efter att få fortsätta läsningen. Personligen har jag massor med tankar kring berättelsen, men vill ju inte skriva en uppsats.
Uppmanar istället den som ännu inte läst dessa böcker snarast göra det. Speciellt om man är man, det är en lärorik skildring. Allt som skildras är inte aktuellt idag men det finns många beröringspunkter. Under läsningen kommer man känna igen personlighetstypen både under sin egen uppväxt men även i nutid. Jag har upptäckt flera som har hennes drag på jobbet.
Over and out
Mr T
PS! Jag har uteslutit maken Tomas, dottern Anita och sonen Lasse i denna recension eller vad man nu skall kalla det. Mina tankar kring dessa personer hade krävt minst dubblering av textmassan.
