Andra delen i "Sagan om vår nya tid" fortsätter här med åren 1958-1962. Det moderna Sverige är under framväxt. Stora delar av Stockholms innerstad förändras det nya ersätter det gamla. Som vanligt är Erik Eriksson ganska sparsmakade i sina miljöbeskrivningar. Romanen kretsar istället kring Johan Steiner och hans kamp för tillvaron. Drömmen om att bli journalist och skriva lever hela tiden. Han hankar sig fram med ströjobb som var enkelt att få under denna period samtidigt som han med vissa avbrott studerar historia på universitetet.
Urbaniseringen hade tagit fart, det var svårt att få bostad. Johan ordnar en lägenhet i Hägersten. Där kommer han i kontakt med en inflyttad familj från södra Norrland. Familjens dotter Lena hamnar i dåligt sällskap och Johan blir beklämd av detta och mer eller mindre manisk i vissa stunder, när han spanar och kartlägger hur unga flickar utnyttjas.
Man kan ana obearbetade känslor som härrör sig från Johans barndom med sin ensamstående mamma som offrade mycket för honom och kanske gick lite väl långt för att hålla den lilla familjens ekonomi på fötter. Något som lett till en inneboende ilska mot män som utnyttjar kvinnor och vid ett antal tillfällen är Johan på väg att ta till övervåld pga detta.
Precis som det står på baksidan av boken så kan man säga att detta är en bok om en ung mans förhållande till kvinnor, den komplicerade vänskapen med hans ungdomskärlek och försöket att hjälpa den unga grannflickan som hamnar på gatan. Det är en annorlunda historia om livet i Stockholm, klyftan mellan rika och fattiga. I slutet av boken börjar man även ana medvetenheten rörande omvärlden. Den omvälvande utvecklingen i Afrika, fransmännens försök att bevara kolonin i Indokina, förspelet som skulle bli det första teve-kriget. Något som kommer att utvecklas i den sista boken i serien.
Lättläst prosa som berör och är väl värd att läsa för den som vill få en inblick i hur det vara att vara ung i skiftet femtio och sextiotal.
Over and out
Mr T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar