Detta är verkligen en bok där det blickas tillbaka och tankarna flyger. Men dom flyger hela tiden inom någon form av struktur. Yvonne föddes 1943 och hon har delat in mycket av berättelsen i årtionden, vilket känns bra. För visst upplever man att det är något speciellt som kännetecknar varje årtionde. Vissa strömningar är gränsöverskridande men vissa är typiska för just den tioårsperioden.
Det är en självutlämnande bok där det mesta återfinns i texten inte mycket lämnas dolt mellan raderna. Visst finns det utrymme för egen reflektion och tolkningar, men i huvudsak är det en mycket direkt bok. Jag kan verkligen leva mig in i de olika perioderna i livet som hon skildrar. Många gånger känns det som ett personligt samtal med henne om hennes liv. Jag har läst den i lagom portioner i samband med sänggåendet, vilket var bra eftersom man måste hinna smälta historien som väller över läsaren.
Det är en livshistoria hon skildrar som minst av allt är rak utan tämligen turbulent. Men jag kan ändå känna igen mig. Det har nog varit lättare för 40, 50 och kanske även 60-talister att pröva och söka sig fram i livet både karriärmässigt och i övrigt. Nu känns det som om dagens ungdomar skall bestämma sig redan i skiftet högstadium/gymnasium vad dom skall satsa på. Det är så mycket mer strukturerat nu på gott och ont.
Boken handlar både om det privata livet som ensam mamma med två barn, parallellt med studier på Universitet, disputationer och kärleksaffärer som inte alltid var lyckade även om de var någon form av "tröst" för stunden. Det är även en lysande beskrivning av tidsandan, som den sannolikt tedde sig för många under denna period.
Men mycket av boken handlar om studierna, forskningen och hur hon kom in på kvinnohistorien. Under den senare delen av 60-talet kan man nog säga att hon vaknar upp och börjar se strukturer och skeenden på ett nytt sätt. Hon börjar engagera sig i den nya kvinnorörelsen. Skillnaden mellan hur den växte fram i Sverige och USA beskrivs och dess olika utgångspunkter och synsätt. Hon vågar vara kritisk mot vissa riktningar inom Grupp 8, det som benämns som särartsfeminism och i slutet på boken även detta med att man försöker se allt som sociala konstruktioner.
Genom hela boken blottlägger hon sig, resonerar kring sina brister och funderar på om hon passar in. Men så är ju livet oberoende om man är man eller kvinna. Man ser inte alltid sin fulla kapacitet. Misstror sin förmåga. Man funderar på om det inte vore lika bra med ett enkelt jobb där man slipper tänka. Trots detta har hon drivet att ta på sig omöjliga uppdrag som hon våndas över, men de bär ändå framåt. Hon får erfarenhet och blir till slut en auktoritet som genusvetare.
I boken passerar ett stort persongalleri, men precis som titeln antyder, detta är en ego-historia och jag skulle vilja säga en bra sådan. För här handlar det inte om någon person som slår sig för bröstet och på klassiskt manligt maner basunerar ut "hurra-vad bra jag är, se vad jag har åstadkommit" utan mer en personlig berättelse där både det positiva och negativa lyfts fram. Bara det är lysande.
Slutligen, genom boken när hon drömmen om att skriva en roman, men den blir aldrig av. Fast egentligen har hon ju lyckats med det, hon har skrivit boken om sig själv. En bok utan direkt intrig, inget slut, bara en längtan efter det ljuva livet. Det senare är något som infriades i 40-årsåldern då hon inledde sitt förhållande med Claes, den rätte mannen som kommer in i mitten av livet och i den senare delen av boken.
Hennes ego-historia är inte slut med detta hoppas jag, för det är en otroligt vitaliserande läsning som hon levererar.
Hoppas en och annan man förutom mig tar sig an denna bok, kanske kan den ge några aha-upplevelser.
Over and out
Mr T
