Detta är den första bok jag läser av Kallifatides. Har läst en del debattinlägg av honom tidigare som jag uppskattat, oftast har dessa handlat om olika integrationsfrågor.
Måste inleda med att säga att Kallifatides är lite ironisk med sig själv i denna roman. I en sekvens har man inbjudit ett antal föreläsare till Åsö gymnasium där Basil Psirakis som är berättarrösten i denna roman har en tjänst som matematiklärare. En av de inbjudna föreläsaren är författaren själv. Måste citera ur boken: "Den andra talaren var min landsman Theodor Kallifatides som av någon anledning ansågs veta allt, inte bara om det mångkulturella samhället utan också om skolan, kärleken, ledarskapet, etiken och moralen samt diverse annat. Han var som en ihållande fis. Överallt luktade det av honom".
Detta är ett litet ironiskt inlägg som kommer rätt tidigt i romanen som just handlar mycket om etik och moral. Kallifatides resonerar en hel del kring lögnen vad man kan eller bör säga och vad man kanske inte skall lyfta till ytan i en relation.
På 260 sidor lyckas han få med en hel del. Det är arbetet i skolan, hur lyckas man få eleverna intresserade av matematikämnet. Hur lyckas man pusha vissa begåvningar framåt. Hur får man helt ointresserade elever engagerade. Vad gör man när en ung kvinnlig elev hindras av sin far att gå vidare på grund av konventioner från en annan kultur.
Men huvuddelen av romanen handlar om det dilemma som uppstår då Petra frun till en av Basils manliga vänner varit otrogen. Basil känner Petra dels genom vänskapen men även sedan ungdomsåren då det nog fanns en viss attraktion mellan dem, även om det aldrig blev något. Nu uppstår en situation då de blir varandras förtrogna. I försöken att hjälpa Petra väcks åtrån igen hos båda.
Basil hamnar i en situation då han reflekterar kring sitt eget rätt platoniska förhållande. Han är infertil och har både en släkt och en fru som hade önskat barn. Men de har levt vidare och accepterat det hela samtidigt som detta faktum kanske till viss del tagit udden av den äktenskapliga kärleken och gett det karraktären av ett s.k. resonemangsäktenskap.
Under en period upplever Basil och Petra någon form av euforisk gemenskap i kärleken sprungen ur bådas olycka. För båda är det någon form av ventil. Basil får uppleva en period av lycka samtidigt som han för ett inre resonemang kring sitt eget förhållande. Petra vill nog innerst inne försöka får förhållandet med Axel att återigen fungera. Det ser också ut som om Axel är på väg att förlåta henne och deras gemenskap kan ta en ny positiv vändning.
Något händer på slutet som förändrar allt. Jag vill inte avslöja det här, för den som ännu inte läst boken.
Detta verkar inte vara någon av Kallifatides mest rosade och omtalade böcker, men för mig som förstagångsläsare av honom ger det ändå mersmak att läsa ytterligare någon bok. Han lyckas i alla fall ur mitt perspektiv beskriva dilemman som vi alla mer eller mindre kan hamna i.
Over and out
Mr T
.
Omslaget till PeKå Englunds författardebut signalerade för mig lättsam läsning med lite nostalgiska inslag när jag såg den i hyllan på biblioteket.
Så var även fallet, PeKå har ett naturligt språk. Han lyckas med konststycket att skriva om svåra upplevelser och händelser på ett näst intill muntert men även lättsamt sätt.
Huvudpersonen i boken är Jalle vars liv skildras genom ett Då och ett Nu. Romanen inleds med skildringen av den lille Jalle som tassar på tå för att inte störa rutinerna för sin mamma. Mamman lider av vissa psykiska problem som gör att hon bl.a. vill ha en klinisk ordning hemma. En dag kan bli förstörd om en golvmatta ligger fel eller om det kommit brödsmulor i smörasken. Jalle försöker hela tiden hålla henne på gott humör genom att observera sinnesstämningar och störa så lite som möjligt. Orsakerna får man aldrig riktigt klart för sig, men det antyds att det var en svår förlossning och att Jalle var problematisk med kolik och annat under de tidiga barnaåren. Jalles riktige pappa lämnar tidigt förhållandet.
Jalle kompenserar det dysfunktionella familjelivet med att drömma sig bort i olika seriealbum av Tintin. Tidigt kommer Sten in i Jalles liv, han är en pojkvän som mamman har under en period. Sten ser Jalles behov, låter honom vara med på bygget, köper nya Tintinalbum efter hand åt honom och får honom att älska fotbollslaget Stoke City. Förhållandet mellan mamman och Sten håller inte så länge, men när mamman flyttar så blir Jalle kvar hos Sten som blir som en ny pappa och kanske också räddar Sten från att hamna snett i livet.
I skildringen av dåtiden växer hela tiden Jalle och närmar sig nutidsskildringen. De delar av romanen som skildrar nutid kretsar kring Jalles roll som varumärkeskonsult. Konsultföretaget har ett uppdrag att utveckla och marknadsföra operan i Stockholm. Här kommer en ung talang in i bilden operasångerskan Hanne Kjöle. Hon är en person som man skall göra en stjärna av, vilket inte är lätt då hon verkar sakna både självförtroende och självinsikt. Hanne har ett stort behov av bekräftelse vilket hon delvis får genom att Jalle förälskar sig i henne.
Jalle kanske inte är rätt person för just detta uppdrag eftersom han nog är rätt trasig inombords även om jag aldrig riktigt får grepp om huruvida han själv inser det. Mammans sätt att vara har nog satt rätt djupa spår. Jalle lever ett inrutat liv där han följer vissa ritualer både på jobbet och i hemmet. Hela tiden finns Tintin med i bilden. Jalle återvänder hela tiden till seriealbumen även om han kan dem utan och innan, känns nästan som en snuttefilt. Traditionen att se matcherna med Stoke City lever också kvar. Men nu har Jalle blivit så välbeställd att han flera gånger även varit på plats i England och sett matcherna.
Det är ingen bok som djuplodar och psykologiserar, man kan säga att PeKå skrapar lite på ytan. Budskapet är väl att det är viktigt med en trygg barndom och att de första barnaåren är viktiga för hur det vuxna livet skall bli. Min känsla är dock att Jalle på något sätt hittar hem i slutet.
Ingen kioskvältare precis, men jag har läst den med nöje och djuplodandet i Tintin är rätt intressant. Får nästan lust att läsa något album. Var väl i 10-årsåldern jag sist lästa något av Hergé.
Over and out
Mr T
