måndag 29 december 2014

Per Wästberg - Vattenslottet

Vad skall man säga, efter att ha läst Wästbergs kärlekstrilogi i liksom fel ordning. Jag har i tidigare inlägg redan beskrivit vad som fascinerar mig med hans sätt att berätta, det är ett omdöme som kvarstår.
 
Så här i efterhand kan jag säga att det ofrivilliga valet av kronologi eller hur man nu skall uttrycka det inte känns fel. Blev lite som i vissa filmer då man går tillbaka i historien för att förstå sammanhanget.
 
I denna första del får man bakgrundshistorien och förklaringen till varför det blev som det blev. Vet inte om det beror på min omvända ordning på läsandet eller något annat, men denna första del känns på något sätt som den mest intressanta.

På bokens baksida finns följande inledande text. "En kärleksroman från barndom till vuxenhet. En mångtydig berättelse om Sveriges plats i världen. Miljö: 60-talets Stockholm, Arlanda trafiktorn riktat mot framtiden. Vattenslottet speglat i det förflutna. Personerna rör sig i den labyrint som är Stockholm, igenkännlig och fantastisk. Jan är flygledare. Gertrud forskar på Vetenskapsakademien. Sten, socialist och företagare, far till Afrika bort från inlevelsens och medkännandets u-land."

Jag är glad att jag valde att läsa dessa tre böcker ur Wästbergs tämligen produktiva författarkarriär. Han debuterade ju redan 1949 med "Pojke med såpbubblor". Trilogin är klar läsvärd för den som vill känna av tidsandan i skiftet 60/70-tal och samtidigt ta del av en för sin tid annorlunda och sinnlig skildring av kärlekens olika ansikten.
 
"Vattenslottet: ett skal kring en försvunnen familjekänsla, den som finns i de gamla romanerna, där släktingar besöker varandra och kusiner växer ihop"
      Ur Wästbergs, Vattenslottet, sidan 198


Over and out

Mr T

lördag 27 december 2014

Per Wästberg - Jordmånen

Började lite i fel ände när jag tog mig an denna romantrilogi. Men nu blev det den här ordningen på gott och ont. Detta är en ren fortsättning på andra boken Luftburen. Egentligen tillförs inte något nytt. Det är alltigenom en fortsatt skildring av kärleken och hur den både förändrar och förvillar.
 
Har förstått efter att ha läst olika recensioner att han inte direkt låg i fas med tidsandan genom denna skildring. Men samtidigt skildrade han ju verkligheten för människorna i dåtidens övre medelklass.
 
Om Luftburen var mer problematiserande så sker väl i Jordmånen någon form av normalisering av kärleksförhållandena, även om konstellationerna i början på 70-talet sannolikt tedde sig annorlunda. 
 
Jag har ju tidigare läst hans memoarbok "Hemma i världen" som skildrar perioden 1966-1980. Så här i efterhand kan jag se paralleller med denna trilogi eftersom att han själv levde i ett förhållande med två kvinnor under denna period.
 
Om man bortser från kärlekshistorien och skildringen av sinnligheten, så är detta även en skildring av staden Stockholm i förvandling. Man förnimmer hans kärlek till staden med dess gamla byggnader och små intima butiker som är på väg bort. Genom sitt sätt att skriva fångar han både medvetet och omedvetet dåtidens Stockholm. Personligen är det dessa små partier i romanen som fångar mitt intresse och gör att jag läser vidare. 
 
Han lyckas även väva in intresset för Afrika med ett antal kapitel med biståndsarbete i Botswana under en period då fortfarande apartheidregimen i Sydafrika starkt påverkade dess grannländer. 
 
Tankar kring miljöförstöring och miljövård får också en stor plats eftersom den "andra kvinnan" Jenny tjänstgör vid Naturvårdsverket.
 
Vad kommer då min slutsummering av trilogin bli? Det får vi väl se inom kort. Ännu så länge klart läsvärt om man är intresserad av blandningen av kärleksproblematik ur ett 60-70-tals perspektiv sammanvävt med övriga strömningar i samhället.
 
 
"Jordmån, den del av en jordart som påverkas av klimatet och de levande organismerna samt de av dess betingade processerna. Jordmånen kännetecknas av att olika horisonter utbildas i det ursprungligen tämligen homogena materialet"
                 Bonniers Lexikon del 7
 
 
Over and out
 
Mr T
 
PS! Redan i gång med läsningen av första delen "Vattenslottet" när jag skriver detta, så kanske redan påverkad i skrivandet.
                                          DS
 
 
 
 

fredag 19 december 2014

Per Wästberg - Luftburen

 
 

Per Wästberg är för mig en förhållandevis ny bekantskap, läste Vägarna till Afrika i december 2008 sedan har jag vandrat genom Anders Sparrmans resa, Hemma i världen och Ute i livet.
Det var Hemma i världen som skildrar perioden 1966-1980 som gjorde att jag blev nyfiken på hans tidigare författarskap.
 
Luftburen är ju ingen bok som man hittar i bokhandeln så det blev att beställa den via biblioteket i Boden. Den fanns i magasinet, så efter några dagar hade jag ett meddelande i mailen att den fanns att hämta.
 
Insåg efter att jag hämtat boken att den ingick i Wästbergs kärlekstrilogi Vattenslottet - Luftburen - Jordmånen. Så vad göra beställde dom också via biblioteket. Men nyfiken som jag är har jag trots det börjat med Luftburen orkade inte vänta på hela serien.
 
Luftburen kom ut 1969 då jag var 11 år gammal. Hade nog inte förstått något av innehållet om jag läst boken då. Per var 35 år när boken gavs ut, jag är inte säker att jag uppskattat läsningen 1994 då jag själv var i samma ålder. Möjligen då får de mer sinnliga delarna.
 
När jag skriver detta har jag hunnit halvvägs i tredje boken Jordmånen och kommer läsa Vattenslottet som sista bok bara för att få helheten.
 
Kan mycket väl förstå att trilogin då den kom ut väckte stor uppståndelse och provocerade många. Den ifrågasätter ju på många sätt relationerna mellan man och kvinna och hur ett parförhållande skall vara. I vissa stycken passerade han nog också dåtidens gräns i beskrivandet av de sinnliga lustarna. På det sättet var han långt före sin tid.
 
Det handlar mycket om huvudpersonen Jan Backmans (JB) tankar om livet och kärleken. Per är en mästare i att i ord och skrift skildra en persons tankar.
 
Vad är då min behållning av läsningen? Jag kan sammanfatta det på några korta rader. Det jag fascineras av är tidsandan. Han lyckas beskriva det sena 60-talets miljöer, moderniteten, mentaliteten, arbetsplatsen, staden och naturen. Stockholm var ju en stad i omvandling vilket han även beskrivit i böckerna "Östermalm" och "Klara en stadsdel i förvandling". Här väver han in denna omvandling i romanform, precis som Per-Anders Fogelström i sin stadserie. 
 
Det är ingen tung läsning även om romanen är rätt överlastade med JB och hans inre tankar, men så är ju livet. Man funderar ju om både högt och lågt. 
 
Som sagt tidigare har jag redan börjat med Jordmånen och den fortsätter i samma stil. Motivet till att jag kommer slutföra läsningen är just detta med skildringen av tidsandan.
 
"Extas. Att tycka sig svept uppåt, luftburen..."
                              Vouges Encyklopedia
 
 
Over and out
 
Mr T
 
 
 
 


 


 

måndag 1 december 2014

Susan Abulhawa - Morgon i Jenin



Susan Abulhawa har skrivit en fiktiv roman där hon vävt in verkliga händelser i en familjs historia. En historia som sträcker sig från 1940-talet till tidigt 2000-tal.

Hon har i sin välskrivna och mycket gripande bok lyckats ge ett annat perspektiv på händelserna i mellanöstern och samtidigt gett det palestinska folket ett ansikte. Det är en i många stycken väldigt skrämmande skildring av det som är många människors verklighet i bl.a. de flyktingläger som faktiskt existerat sedan slutet på 40-talet.

Boken rättfärdigar inte på något sätt terrorismen, men man får en förståelse för att den grymhet som dessa flyktingar i sitt eget hemland utsatts för blir en grogrund för motståndsrörelser.

Hon lyckas levandegöra en historia som för oss i trygga Sverige bara genom åren fladdrat förbi som nyhetsnotiser. Hennes sätt att skriva gör att det känns som om man är där, de uppdiktade personerna blir verkliga och man våndas över deras öde. Mitt i all denna onormala tillvaro som för dem blivit en normalitet spirar även kärleken, barn växer upp, mödrarna oroas för att deras söner inte skall komma tillbaka när dom revolterar mot förtrycket. Det är mycket starkt beskrivet.

I boken omnämns också Folke Bernadotte som redan 1948 förordade en tvåstatslösning i FN. Vilket bl.a. genom starka påtryckningar från Harry S Truman dåvarande president i USA röstades ner. Bernadotte blev i september 1948 brutalt mördad av ett antal Israeler. Man kan undra hur historien hade sett ut om man redan då för 66 år sedan åtminstone hade gjort ett försök med denna lösning. Det är alltid lätt att skriva om historien, inser ju samtidigt att omvärlden  var så traumatiserad efter avslöjandena om nazitysklands förföljelser att man på något sätt såg mellan fingrarna och inte riktigt vågade reagera mot den sionistiska expansionen i de palestinska bosättningarna.

Detta är en bok som många borde läsa, den lämnar en inte oberörd och den väcker många tankar kring vår nutidshistoria.


Over and out


Mr T