För mig har Stefan Zweig varit okänd, beställde boken i pocketformat eftersom
titeln ”Världen av igår” gjorde mig nyfiken. Efter att igår kväll ha läst ut
boken så kan jag bara hålla med Bodil Malmstens utrop på baksidan av
pocketutgåvan från 2015, ”Äntligen!”.
Bokförlaget Ersatz förtjänar verkligen en eloge som gett ut detta mästerverk
översatt av Hugo Hultenberg 1945 och reviderat av Anna Bengtsson inför denna
utgåva. Zweig levererar en historielektion på en nivå och med ett djup som
många historieböcker inte kan uppnå.
För mig personligen får jag del av ytterligare ett antal intressanta vinklingar
på vår nutidshistoria. Passar även som hand i handske med två böcker jag läst
tidigare. Erik Larson "I odjurets trädgård" som jag läste i maj detta
år, skildringen av en ambassadörs upplevelser i Berlin under mellankrigstiden. Edmund
de Waal "Haren med bärnstensögon" som just tar sin utgångspunkt i
Österrike och Wien, en mer ingående skildring i hur Hitlertyskland radikalt
förändrade en judisk släkts tillvaro i huvudstaden.
Det som skrämmer mig är att jag vid läsningen alltmer känner hur historien
upprepar sig. Vare sig befolkningen eller världens ledare verkar lära sig.
Främlingsrädslan breder ut sig. Gränserna stängs. Zweig citerar rätt långt fram
i boken en icke namngiven ryss, ”Förr hade människan bara en kropp och en själ.
Numera behöver hon också ett pass annars blir hon inte behandlad som en
människa”. Även om han tagit citatet så
skildrar han i boken de egna erfarenheterna från perioden före 1914 då man utan
pass eller andra handlingar kunde resa fritt i Europa och världen. Den
förändring han senare upplevde efter Hitlers annektering av Österrike och
invasionen av Polen, 1 september 1939. Zweig var efter annekteringen statslös
och det fria resandet krävde nu en omfattande administration.
Under läsningen kan det vara bra att ha i åminnelse att boken kom ut
1941 och även om Zweig såg och kände till stora delar av Nazitysklands barbari
gentemot den judiska befolkningen så skulle han aldrig få kunskap om detta
barbaris mörkaste sida, förintelsen. Ett år senare 1942 tar han 60 år
gammal tillsammans med sin hustru sitt liv. Han klargör i ett avskedsbrev att
han är utmattad efter åren på flykt, han är en hemlös som inte orkar börja om
på nytt.
Jag vill betona att bokens kvalitet inte består av skildringen av
denna förödande period i världshistorien. Det är snarare den fördjupade insikt
han ger i borgerligheten och de intellektuellas liv i Wien. Inledningsvis fram
till 1914 då det var någon form av Status Quo samhälle, ingenting förändrades,
det var trygghetens samhälle där allting hade sin gilla gång och framförallt
fick inte gå för fort. Framtiden var utstakad. Inte förrän framemot
50-årsålderna var man värdig någon högre befattning. Det var den Habsburgska
monarkin som satte sin prägel på samhället. Stefan Zweig som tillhörde de
judiska familjerna var begränsad till att bli en del av familjeföretaget eller
bli en intellektuell. Eftersom Zweig inte var äldste sonen blev karriärvägen
det senare.
Stefan Zweig tillhörde dock den nya generationens intellektuella som ville
bryta den enformiga tryggheten. Det nya seklet var en tid av omdaning. Wien var
i många stycken ett centrum för modernismen. Såväl konst, litteratur och musik
förändrades, det var en revolution inom området. Zweig var en del av detta
kanske främst som deltagare och vän med många av tidens storheter inom de olika
kulturområdena. Det var en kosmopolitisk period så kontakterna sträckte sig
över hela den gamla världen. Jag väljer att inte räkna upp de personer som
Zweig på något sätt interagerar med, men de är många och han ger genom sin
skildring en fördjupad inblick i dåtidens kulturliv. Det var en tid då man utan
pass eller andra handlingar kunde resa fritt i Europa men även till såväl
Amerika som Indien. Det är många möten som skildras på ett levande sätt i
boken.
Efter krigsutbrottet 1914 avslutas den glädjefyllda perioden. Han skildrar
glädjen och entusiasmen hos befolkningen och även soldaterna som med förtröstan
gick ut i kriget. Ungdomar uppväxta under trygghetens tid som gick ut i kriget
som bara skapade död och förstörelse. Kriget blev inledningen på en period av
svält och desperation som blev alltmer akut med tiden och pågick även under
flera år efter fredsslutet.
Optimismen återvände dock, Österrike och de Europeiska länderna återhämtade
sig efter kriget och en period av hämningslös inflation. Zweig blev under
mellankrigstiden en av Europas mest sålda och lästa författare sannolikt var
han nog en av dåtidens mest översatta.
Framförallt åren 1924 till 1933 var en period då man började tro på den
eviga freden. Zweig skildrar insiktsfullt dessa år samtidigt som han anar vissa
underströmningar. Han ser hur Wilsons plan efter fredsslutet 1918 inte blir
verklighet och bildar grogrunden för den världsbrand som så i grunden skulle
förändra vår världshistoria.
Världen av igår ger en fördjupad insikt i hur de två världskrigen påverkat vår
historia och hur det senare även i vissa stycken utplånat en hel kultur.
Jag skulle vilja avsluta med att säga att detta borde vara en obligatorisk
läsning för alla och envar.
Over and out
Mr T
PS! Trevligt att regissören Wes Anderson inspirerats av Stefan Zweigs berättelser. Resultatet blev den underbara filmen "The Grand Budapest Hotel", en komedi med allvarliga undertoner.
DS
Sara Lidman debuterade 1953 med Tjärdalen fem år innan jag föddes. Har länge tänkt att jag borde läsa något av henne, jag har ju läst massor av de två manliga storheterna från samma trakter Torgny Lindgren och P-O Enquist.
Men nu kände jag att det var dags när de sedan en tid finns som nyutgåvor i pocketformat.
När Sara debuterade med denna bok som hyllades till skyarna av dåtidens kritiker var hon precis fyllda 30 år. Hennes författarskap var så att säga i sin linda. Detta är i alla fall nått som jag tänker att man måste ha i bakhuvudet när man läser denna bok. För hennes patos för bygdens folk och de utsatta som jag känner igen från hennes framträdanden i massmedia återfinns inte riktigt i denna skildring.
Icke för ty, för att uttrycka sig ålderdomligt är detta en lysande skildring av ett Västerbottniskt samhälle. Sara har sina rötter i Missenträsk vilket också var den by hon senare återvände till. I romanen Tjärdalen skildrar hon händelserna i en fiktiv by kallad Ecksträsk som inte ens finns att hitta via Google maps. Naturligtvis har hon hämtat inspiration från hemtrakterna och hur tillvaron upplevdes där i skiftet mellan modernitet och det gamla samhället då man levde av vad jordbruket och skogen gav.
Ramberättelsen är om Tjärdalen som Nisj byggt upp. Ett illdåd raserar bygget av tjärdalen och sedan börjar historien. Ett moraldrama mellan det goda och det onda men även hur vi skall se på de som begår ett illdåd.
Handlingen är väldigt direkt och påträngande växlar mellan olika familjer i byn på ett sätt som i början känns nästan förvirrande. Med moderna mått skulle man nog säga att berättartekniken inte är den bästa. Men samtidigt, det är en skröna som fängslar. Berättelsen är fylld av dialektala passager som kanske för nutida läsare gör den svårläst, i alla fall om man inte har sina rötter i Norr- och Västerbotten. Det är fascinerande att tänka att den fick sådant genomslag när den kom ut i dåtidens kulturella Sverige.
Jag tänker inte fördjupa mig i den historia som Sara berättar i denna roman, den är unik och knivskarp i sin enkelhet.
Jag vill istället lyfta fram någonting helt annat, eftersom jag ser paralleller med nutida aktörer. Tänker då på humorgruppen Klungan som sannolikt hämtat mycket av sitt material från den berättartradition som Torgny Lindgren och Sara Lidman står för och kanske även i vissa stycken även P-O Enquist. Torgny och P-O publicerade sina första alster på 60-talet men sannolikt har även dom fått inspiration från föregångskvinnan Sara Lidman.
Nåväl skall försöka avsluta detta inlägg, boken kom ut för dryga 60 år sedan och var hennes förstlingsverk och man skall nog se det ur det perspektivet. För mig var det i alla fall en givande läsupplevelse som inspirerade till att läsa mera av hennes produktion.
Over and out
Mr T
Steg ett är att erkänna att detta är den första bok jag läst av Henning Mankell och det är inte för att jag inte uppskattar honom som författare. Utan mera för att jag har lite svårt för deckarformatet. Finns så många andra böcker jag vill läsa. Precis som denna lite mer personliga skildringar om det vardagliga livet, även om jag inser att även det ryms i just deckarformatet.
Henning Mankell är född 3 februari 1948 lite drygt 10 år före mig på en månad när. Bara det ger lite perspektiv på läsningen, vår tid är utmätt och det gäller att ta tillvara på dagen här och nu.
Kvicksand är en utmärkt vald titel för precis så är det ju ibland kan vi uppleva oss att i tillvaron stå i något som kan likna det. Livet pendlar både privat och arbetsmässigt. Titeln fick mig att tänka på en klassisk film " En iskall i Alexandria" som faktiskt spelades in på mitt födelseår hmmm. Handlar om ett antal brittiska soldater som försöker ta sig till Alexandria och just drömmer om en iskall öl där. Men i en scen, är om jag inte missminner mig en tysk soldat på väg att slukas av kvicksanden...dilemmat är hjälpa honom eller inte...
Hur som helst Mankell klarar i sin bok ut att detta med kvicksand är en myt, vilket nått helt nytt för mig.
Mankell fick den 8 januari 2014 beskedet att det nackont han hade var cancer, en metastas, ursprunget fanns i lungan. Detta trots att som han beskriver i boken slutat röka för årtionden sedan pga andra omständigheter.
Boken handlar naturligtvis om detta cancerbesked mera som ett ramverk. Det är istället 67 korta berättelser, som handlar om Mankells upplevelser i livet och tankar. Små lättlästa historier som både väcker egna minnen men även kan ses som nedslag i vår historia. Det är små korta ögonblick och möten som skildras ur Mankells högst personliga perspektiv, blandade med både glädje och sorg.
Det är 348 sidor reflektionslitteratur när den är som bäst. Önskar att han hade fått ett litet extra tidsfönster att skriva mera i denna stil. Jag uppskattade verkligen läsningen.
Han återkommer flera gånger i boken genom olika perspektiv till hanteringen av vårt kärnkraftsavfall. Hur kommer det påverka de människor som eventuellt återvänder till norden efter en istid om 50000-100000 år. Intressanta resonemang även om jag inte till alla delar köper att vi återvänder till någon form av samlar och jägarsamhälle bara för att en istid passerat. Det är väl den enda invändningen jag kan ha till boken.
Men det är bara en liten invändning, som helhet är det en mycket tänkvärd läsning. Det är ingen bok som man skall hasta sig igenom utan precis som jag skriver en reflektionsbok.
Over and out
Mr T
Läst ut boken för flera veckor sedan, men har haft fullt upp med annat. Blir ju så ibland.
Därför en mycket kort recension. Det händer en hel del omvälvande saker för familjen i denna bok. Företagsklimatet ändras och den trygga och förhållandevis höga inkomsten försvinner när verksamheten läggs ner i Örnsköldsvik av den nya ägaren.
Blir en klassresa åt andra hållet både för Maj och Tomas. Maj tvingas ta ett antal olika enkla arbeten för att få ekonomin att gå ihop. Tomas hamnar efter ett tag som rockvaktmästare i garderoben på det hotell där han en gång var en välsedd gäst.
Maj fortsätter sitt sätt att vara och försöker hålla skenet uppe. Hennes iver att hela tiden få saker gjorda följer henne även om orken börjar tryta.
Det har varit ett sant nöje att läsa dessa tre böcker som nog gjort att jag fått en annan syn på både min egen mor och vissa andra äldre släktingar. Träffar ju fortfarande kvinnor i 70-80års åldern som alltid vill ha ordning och reda hemma och bjuda på det bästa huset har.
Vet inte om det är för att jag kommit in i Kristina Sandbergs berättarstil, men kändes som om läsandet flöt på bättre i "Liv till varje pris".
Kul att boken fick Augustpriset, men jag kan verkligen säga att alla tre böckerna tillsammans har satt ett avtryck inom mig. Det är fantastiska skildringar av tidsandan som jag som sen 50-talist kan känna igen men även ett livfullt kvinnoporträtt som inte liknar något annat jag läst.
Blev som sagt en kortare text denna gång, är alltid bäst att göra sina små reflektioner direkt eller i samband med läsningen.
Over and out
Mr T
När jag skriver detta är jag inne på
tredje och avslutande delen i trilogin. Man måste ju i samband med läsningen
inse att det är fiction men mycket bra sådan. Kristina har lyckats återskapa en
huvudperson som är fången av tidsandan om hur en hemmafru skall vara. Samtidigt
lever hon i en period då många kvinnor även börjar förvärvsarbeta och samtidigt
upprätthålla normen som kvinna i hemmet. Dock fördjupas inte så mycket kring
den problematiken i skildringen.
Maj växer något i "Sörja för de
sina" samtidigt som hon fortfarande är en martyr i hemmet. Hon har många
tankar om livet och de dagliga händelserna som vävs in i små kursiverade
textrader. Ett mycket smart grepp av Kristina, för det gör ju att man skulle
önska att Maj klart uttryckte sina tankar. Historien hade sannolikt kunnat få
en annan vändning då. Som läsare önskar man att Maj hade kunnat fatta
lite egna beslut, ta lite mera plats och kräva sin rätt på något sätt. Inser ju
samtidigt att det hade blivit en helt annan roman då. Den ambivalens som Kristina
lyckats skapa är ju det som gör romanen så läsvärd.
Maj är skildrad som egocentrisk,
neurotisk, osäker och även i vissa stycken krävande men samtidigt har Kristina
genom sitt konsekventa sätt att skildra henne lyckats få i alla fall mig känna
stor förståelse för hennes situation, man känner m.a.o. empati för henne.
Det är här författarens styrka blir så
tydlig; trots att Maj är egocentrisk, krävande, neurotisk och irriterande
osäker gestaltar Kristina henne konsekvent med empati, förståelse och värme. Maj
arbetar hela tiden för att uppfylla idealet, kravet som i alla fall hon
uppfattar det på den perfekta hemmafrun.
Man kan reflektera kring hur det hade
blivit om hon och ungdomskärleken Erik istället hade blivit ett par. Kanske
hade hon då även varit en arbetande kvinna med ansvaret för hemmet. Hur hade
hennes tillvaro sett ut då? Hade hennes krav på sig själv varit likadana? Det
är frågor vi aldrig får svar på. Nu har hon gjort en form av klassresa där hon
är osäker på sig själv och inte tar för sig som de övriga kvinnorna som
finns med i skildringen. Maj saknar kunskaper om hur hon förväntas uppföra sig
i den nya sociala miljön som hon har gift in sig i. Maj har i och för sig
en god vän i makens syster Titti, men hon tar inte för sig och frågar henne om
de råd som jag faktiskt tror hon skulle ha fått svar på.
Brukar ibland säga oj oj oj. Avslutar med
att skriva så, eftersom Kristina Sandberg har lyckats med en roman som
berör så mycket att man under läsningen lever med Maj och längtar efter att få fortsätta
läsningen. Personligen har jag massor med tankar kring berättelsen, men vill ju
inte skriva en uppsats.
Uppmanar istället den som ännu
inte läst dessa böcker snarast göra det. Speciellt om man är man, det är
en lärorik skildring. Allt som skildras är inte aktuellt idag men det
finns många beröringspunkter. Under läsningen kommer man känna
igen personlighetstypen både under sin egen uppväxt men även i
nutid. Jag har upptäckt flera som har hennes drag på jobbet.
Over and out
Mr T
PS! Jag har uteslutit maken Tomas, dottern
Anita och sonen Lasse i denna recension eller vad man nu skall kalla det. Mina
tankar kring dessa personer hade krävt minst dubblering av textmassan.
Det har redan skrivits spaltmeter om Kristina Sandbergs böcker om Maj. Så jag har tänkt försöka vara så kortfattad som möjligt, men kan väl säga att jag som vanligt misslyckats med den föresatsen. En sak som jag tänkt på efter bara ett 20-tal sidor in i boken är, hur många män har läst denna bok? Vore lite intressant att veta, kul om nån som läser detta gör en kommentar.
Det är en form av socialrealism men inte av den form som kom ut på 70- och 80-talet. Här är det ändå inte riktigt en skildring av kvinnan ur ett underdog perspektiv. Jag upplever Maj som en mycket stark person även om hon kanske inte riktigt är nöjd med hur livet utvecklat sig för henne. Hon vet hela tiden vad hon vill. Hon är förvisso många gånger osäker på hur saker och ting skall vara, men hon håller på något outgrundligt sätt sin linje mitt i allt elände. Det är inte ett elände materiellt och ekonomiskt utan mer en form av inre elände med tankar om tillvaron och livet. Samtidigt som hon hela tiden kör på - idag skulle vi säga rätt in i kaklet. Maj är dock stark, hon hamnar inte i kaklet, i alla fall inte i ordets rätta bemärkelse.
Maj som är i 20-årsåldern i slutet på 1930-talet har förenklat uttryckt i stundens hetta blivit med barn med en bättre bemedlad man ur Örnsköldsvik "medelklass". Mannen Tomas är son till en fabrikör som lyckats skapa ett framgångsrikt företag på orten. Fadern dog dock tidigt och sonen har någon form av faders och moderskomplex. Han är inte lika driftig som sin far, däremot har han läshuvud och hade nog kunnat få en annan karriär. Men han fortsätter istället med sin faders värv, utan att kanske egentligen ha det driv som krävs som entreprenör. Han är fylld av egna grubblerier kring sin egen otillräcklighet som leder till alkoholmissbruk och psykiska problem.
Maj hamnar in i allt detta eftersom Tomas efter att ha fått vetskap om att han gjort henne gravid även vill ta sitt ansvar. Kanske gör han det för att han ser det som en utväg att få ordning på sitt eget liv.
Boken handlar dock inte om detta i huvudsak utan det är bara nått som man kan ana. Det är mera berättelsen om Maj och skildringen av hennes vardagliga strävanden. Maj hade inte målet att gifta in sig i en välbärgad familj, för henne var lyckan en man ur hennes klass. Möjligen skulle hon ha kunnat tänka sig en karriär inom restaurangvärlden, ett arbete på något fint hotell. Nu blev det inte så, ödet blev en kort karriär på ett café för att sedan bli hemmafru.
Maj flyttar in hos Tomas som bor i en lägenhet ovanför sin kontrollerande mor, som inte uppskattar hans val av livskamrat.
Jag tänkte ibland under läsningen på Fogelströms Stadserie där han skildrar Emelie som på något sätt är stadgan och den som alltid gör rätt för sig. Men skillnaden är ju att det är en skildring skapad av en man och Emelie gör ju ingen hastig klassresa genom giftermål.
För mig känns det lite som en eländesskildring, det är aldrig riktigt bra ur Majs perspektiv. Hon kan inte riktigt njuta av nuet och stunden. Kanske var det tidsandan. Maj vågar aldrig riktigt öppna sig för svägerskorna, även om hon får en god vän i Tomas syster Titti. Nu är detta ju en fiction, men fullt realistisk för den skull. Jag vill tro att Maj hade kunnat få en annan tillvaro om hon öppnat sig för bland annat Titti. Men sedan är det ju inte lätt heller om Tomas kanske inte var riktigt mannen i hennes liv, hon hade behövt ytterligare några år för att forma sin egen identitet.
Nu föds dottern Anita. Maj har ingen att fråga om råd. Hon har ingen kunskap om att ta hand om ett nyfött barn. Hela tiden är hon effektiv och fokuserar på hushållsarbetet och att allt måste vara perfekt. Även om hon ser att andra i sin omgivning agerar på annat sätt i sina förhållanden till barn och familj, så följer hon sina principer på gott och ont.
Kristina Sandberg har sagt att vi nog alla känner en Maj och visst är det så. Känner igen personligheten både bland vissa äldre kvinnliga kollegor och i vissa stycken även hos min mamma. I det senare fallet nog mest det minutiösa städandet och ordningen.
Jag uppskattar verkligen skildringen och har redan fortsatt med andra boken, även om jag kan säga att det inte direkt är någon må-bra läsning utan krass socialrealism.
Over and out
Mr T
Detta är den första bok jag läser av Kallifatides. Har läst en del debattinlägg av honom tidigare som jag uppskattat, oftast har dessa handlat om olika integrationsfrågor.
Måste inleda med att säga att Kallifatides är lite ironisk med sig själv i denna roman. I en sekvens har man inbjudit ett antal föreläsare till Åsö gymnasium där Basil Psirakis som är berättarrösten i denna roman har en tjänst som matematiklärare. En av de inbjudna föreläsaren är författaren själv. Måste citera ur boken: "Den andra talaren var min landsman Theodor Kallifatides som av någon anledning ansågs veta allt, inte bara om det mångkulturella samhället utan också om skolan, kärleken, ledarskapet, etiken och moralen samt diverse annat. Han var som en ihållande fis. Överallt luktade det av honom".
Detta är ett litet ironiskt inlägg som kommer rätt tidigt i romanen som just handlar mycket om etik och moral. Kallifatides resonerar en hel del kring lögnen vad man kan eller bör säga och vad man kanske inte skall lyfta till ytan i en relation.
På 260 sidor lyckas han få med en hel del. Det är arbetet i skolan, hur lyckas man få eleverna intresserade av matematikämnet. Hur lyckas man pusha vissa begåvningar framåt. Hur får man helt ointresserade elever engagerade. Vad gör man när en ung kvinnlig elev hindras av sin far att gå vidare på grund av konventioner från en annan kultur.
Men huvuddelen av romanen handlar om det dilemma som uppstår då Petra frun till en av Basils manliga vänner varit otrogen. Basil känner Petra dels genom vänskapen men även sedan ungdomsåren då det nog fanns en viss attraktion mellan dem, även om det aldrig blev något. Nu uppstår en situation då de blir varandras förtrogna. I försöken att hjälpa Petra väcks åtrån igen hos båda.
Basil hamnar i en situation då han reflekterar kring sitt eget rätt platoniska förhållande. Han är infertil och har både en släkt och en fru som hade önskat barn. Men de har levt vidare och accepterat det hela samtidigt som detta faktum kanske till viss del tagit udden av den äktenskapliga kärleken och gett det karraktären av ett s.k. resonemangsäktenskap.
Under en period upplever Basil och Petra någon form av euforisk gemenskap i kärleken sprungen ur bådas olycka. För båda är det någon form av ventil. Basil får uppleva en period av lycka samtidigt som han för ett inre resonemang kring sitt eget förhållande. Petra vill nog innerst inne försöka får förhållandet med Axel att återigen fungera. Det ser också ut som om Axel är på väg att förlåta henne och deras gemenskap kan ta en ny positiv vändning.
Något händer på slutet som förändrar allt. Jag vill inte avslöja det här, för den som ännu inte läst boken.
Detta verkar inte vara någon av Kallifatides mest rosade och omtalade böcker, men för mig som förstagångsläsare av honom ger det ändå mersmak att läsa ytterligare någon bok. Han lyckas i alla fall ur mitt perspektiv beskriva dilemman som vi alla mer eller mindre kan hamna i.
Over and out
Mr T
.
Omslaget till PeKå Englunds författardebut signalerade för mig lättsam läsning med lite nostalgiska inslag när jag såg den i hyllan på biblioteket.
Så var även fallet, PeKå har ett naturligt språk. Han lyckas med konststycket att skriva om svåra upplevelser och händelser på ett näst intill muntert men även lättsamt sätt.
Huvudpersonen i boken är Jalle vars liv skildras genom ett Då och ett Nu. Romanen inleds med skildringen av den lille Jalle som tassar på tå för att inte störa rutinerna för sin mamma. Mamman lider av vissa psykiska problem som gör att hon bl.a. vill ha en klinisk ordning hemma. En dag kan bli förstörd om en golvmatta ligger fel eller om det kommit brödsmulor i smörasken. Jalle försöker hela tiden hålla henne på gott humör genom att observera sinnesstämningar och störa så lite som möjligt. Orsakerna får man aldrig riktigt klart för sig, men det antyds att det var en svår förlossning och att Jalle var problematisk med kolik och annat under de tidiga barnaåren. Jalles riktige pappa lämnar tidigt förhållandet.
Jalle kompenserar det dysfunktionella familjelivet med att drömma sig bort i olika seriealbum av Tintin. Tidigt kommer Sten in i Jalles liv, han är en pojkvän som mamman har under en period. Sten ser Jalles behov, låter honom vara med på bygget, köper nya Tintinalbum efter hand åt honom och får honom att älska fotbollslaget Stoke City. Förhållandet mellan mamman och Sten håller inte så länge, men när mamman flyttar så blir Jalle kvar hos Sten som blir som en ny pappa och kanske också räddar Sten från att hamna snett i livet.
I skildringen av dåtiden växer hela tiden Jalle och närmar sig nutidsskildringen. De delar av romanen som skildrar nutid kretsar kring Jalles roll som varumärkeskonsult. Konsultföretaget har ett uppdrag att utveckla och marknadsföra operan i Stockholm. Här kommer en ung talang in i bilden operasångerskan Hanne Kjöle. Hon är en person som man skall göra en stjärna av, vilket inte är lätt då hon verkar sakna både självförtroende och självinsikt. Hanne har ett stort behov av bekräftelse vilket hon delvis får genom att Jalle förälskar sig i henne.
Jalle kanske inte är rätt person för just detta uppdrag eftersom han nog är rätt trasig inombords även om jag aldrig riktigt får grepp om huruvida han själv inser det. Mammans sätt att vara har nog satt rätt djupa spår. Jalle lever ett inrutat liv där han följer vissa ritualer både på jobbet och i hemmet. Hela tiden finns Tintin med i bilden. Jalle återvänder hela tiden till seriealbumen även om han kan dem utan och innan, känns nästan som en snuttefilt. Traditionen att se matcherna med Stoke City lever också kvar. Men nu har Jalle blivit så välbeställd att han flera gånger även varit på plats i England och sett matcherna.
Det är ingen bok som djuplodar och psykologiserar, man kan säga att PeKå skrapar lite på ytan. Budskapet är väl att det är viktigt med en trygg barndom och att de första barnaåren är viktiga för hur det vuxna livet skall bli. Min känsla är dock att Jalle på något sätt hittar hem i slutet.
Ingen kioskvältare precis, men jag har läst den med nöje och djuplodandet i Tintin är rätt intressant. Får nästan lust att läsa något album. Var väl i 10-årsåldern jag sist lästa något av Hergé.
Over and out
Mr T
Detta är verkligen en bok där det blickas tillbaka och tankarna flyger. Men dom flyger hela tiden inom någon form av struktur. Yvonne föddes 1943 och hon har delat in mycket av berättelsen i årtionden, vilket känns bra. För visst upplever man att det är något speciellt som kännetecknar varje årtionde. Vissa strömningar är gränsöverskridande men vissa är typiska för just den tioårsperioden.
Det är en självutlämnande bok där det mesta återfinns i texten inte mycket lämnas dolt mellan raderna. Visst finns det utrymme för egen reflektion och tolkningar, men i huvudsak är det en mycket direkt bok. Jag kan verkligen leva mig in i de olika perioderna i livet som hon skildrar. Många gånger känns det som ett personligt samtal med henne om hennes liv. Jag har läst den i lagom portioner i samband med sänggåendet, vilket var bra eftersom man måste hinna smälta historien som väller över läsaren.
Det är en livshistoria hon skildrar som minst av allt är rak utan tämligen turbulent. Men jag kan ändå känna igen mig. Det har nog varit lättare för 40, 50 och kanske även 60-talister att pröva och söka sig fram i livet både karriärmässigt och i övrigt. Nu känns det som om dagens ungdomar skall bestämma sig redan i skiftet högstadium/gymnasium vad dom skall satsa på. Det är så mycket mer strukturerat nu på gott och ont.
Boken handlar både om det privata livet som ensam mamma med två barn, parallellt med studier på Universitet, disputationer och kärleksaffärer som inte alltid var lyckade även om de var någon form av "tröst" för stunden. Det är även en lysande beskrivning av tidsandan, som den sannolikt tedde sig för många under denna period.
Men mycket av boken handlar om studierna, forskningen och hur hon kom in på kvinnohistorien. Under den senare delen av 60-talet kan man nog säga att hon vaknar upp och börjar se strukturer och skeenden på ett nytt sätt. Hon börjar engagera sig i den nya kvinnorörelsen. Skillnaden mellan hur den växte fram i Sverige och USA beskrivs och dess olika utgångspunkter och synsätt. Hon vågar vara kritisk mot vissa riktningar inom Grupp 8, det som benämns som särartsfeminism och i slutet på boken även detta med att man försöker se allt som sociala konstruktioner.
Genom hela boken blottlägger hon sig, resonerar kring sina brister och funderar på om hon passar in. Men så är ju livet oberoende om man är man eller kvinna. Man ser inte alltid sin fulla kapacitet. Misstror sin förmåga. Man funderar på om det inte vore lika bra med ett enkelt jobb där man slipper tänka. Trots detta har hon drivet att ta på sig omöjliga uppdrag som hon våndas över, men de bär ändå framåt. Hon får erfarenhet och blir till slut en auktoritet som genusvetare.
I boken passerar ett stort persongalleri, men precis som titeln antyder, detta är en ego-historia och jag skulle vilja säga en bra sådan. För här handlar det inte om någon person som slår sig för bröstet och på klassiskt manligt maner basunerar ut "hurra-vad bra jag är, se vad jag har åstadkommit" utan mer en personlig berättelse där både det positiva och negativa lyfts fram. Bara det är lysande.
Slutligen, genom boken när hon drömmen om att skriva en roman, men den blir aldrig av. Fast egentligen har hon ju lyckats med det, hon har skrivit boken om sig själv. En bok utan direkt intrig, inget slut, bara en längtan efter det ljuva livet. Det senare är något som infriades i 40-årsåldern då hon inledde sitt förhållande med Claes, den rätte mannen som kommer in i mitten av livet och i den senare delen av boken.
Hennes ego-historia är inte slut med detta hoppas jag, för det är en otroligt vitaliserande läsning som hon levererar.
Hoppas en och annan man förutom mig tar sig an denna bok, kanske kan den ge några aha-upplevelser.
Over and out
Mr T
Murat Isik föddes 1977 i staden Izmir i Turkiet och har sedan 1983 varit bosatt i Holland. Berättelsen "Jorden vi miste" ger röst åt ett av många migranters livsöden. Den är till stor del fiction men grundar sig på den egna familjens historia i en av Turkiets östra byar.
Tiden är 1960-tal. Miran som är berättaren i historien har precis börjat skolan. Familjen är zazakier med ett eget språk, men som i så många andra länder har man ett officiellt språk och här är det turkiska och även skolans språk. Han tvingas till och med av läraren byta till det mer turkiskklingande namnet Mehmet.
Pappan Selim är herde och en som vårdar traditionen som historieberättare. Familjen lever ett för dom harmoniskt liv även om jag kan uppleva det som spartanskt i jämförelse med 60-talets Sverige.
Historien kretsar mycket kring den omvälvning som sker då Selim skadar sig så olyckligt att han måste amputera ett ben. Han kan inte längre försörja sig som herde, blir alltmer handlingsförlamad och dyster. Historieberättaren sluter sig alltmera i sig själv. Han tvingas sälja fåren och korna till byns slaktare som till råga på allt lurar honom på huvuddelen av betalningen.
Flyttlasset går till Selims hemby där han äger mark och även har en gammal god vän som han hoppas kan hjälpa dem. Det går dock inte som han tänkt, marken brukas av andra bybor sedan årtionden. De försöker jaga bort familjen med våld och hot.
Murat har skapat en lågmäld historia som berör. Man kommer nära både människor och miljöer. Det är fint skildrat hur sonen försöker förstå faderns handlingssätt och många gånger ta parti för honom även om han innerst inne anser han har fel.
Till slut inser även Selim att livet i sin gamla hemby är ohållbart även om en jordbävning som gjorde att byborna tänkte om kanske hade kunnat leda till ett fortsatt liv i byn. Men staten delade ut en summa pengar till de jordbävningsdrabbade familjerna. Med dessa pengar väljer Selim att med sin familj bryta upp för ett liv i en större kuststad.
Selim har ett litet förtroligt samtal med Mehmet i slutet på boken där han förklarar att han hoppas på sonen och hans möjligheter i livet. Man hade velat veta hur det gick sen. Men kanske är just Murats bok resultatet, även han blev historieberättare efter att ha brutit upp till ett nytt liv i Holland.
Boken blir extra läsvärd i en tid då flyktingströmmarna ökar. Vem kommer berätta deras historia?
Over and out
Mr T
Återigen en ny bekantskap för mig. Jag skulle nog inte kunna bli en bra recensent eftersom jag inte är nog kritisk. Tycker det mesta jag läser är bra. Varför skriver jag nu så. Läst en del annat om Elisabeths bok och ser att en del finner en hel del att kritisera.
För mig som sen femtiotalist och historieintresserad finner jag hennes berättelse med två parallellhistorier om två unga flickor givande. Båda handlar på något sätt om problematiken kring att vara ung, finna sin identitet och även det främlingsskap man kan uppleva under uppväxten.
Den ena berättelsen handlar om Hild som växer upp i det expanderade Stockholms förorter under 50-60-talet. Föräldrarnas framtidsoptimism, byte av bostäder till det nya moderna. Förväntningarna som föräldrarna har på sin dotter och hennes egen vilja att göra något annat.
Romanen är en växelsång mellan Hilds upplevelser och den om Mala som lever i en annan tid, reformationstidens Sverige. Hennes far blir mördad och hon lämnar Stockholm för att komma åter till sina rötter i Hälsingland vilket var faderns hemtrakter.
Det som skiljer dom två historierna åt är att Hild skildras under hela hennes uppväxt medan Malas bara är under några veckor då hon vandrar norrut och kommer åter till sina rötter.
Båda historierna skildrar på något sätt den unga kvinnans utsatthet. För Hild handlar det om en synnerligen obehagligt beskriven våldtäkt och även omgivningens likgiltighet. Det anses på något sätt självförvållat. I Malas fall rör det sig mera om de risker som finns i att vandra i ett Sverige som fortfarande beboddes av rövare och annat löst folk.
Hild och Mala är fyllda av livsmod och en förmåga att finna sin egen rätta väg. I Hilds fall får man fundera själv hur det går och i Malas är i alla fall min tolkning att hon hittade hem.
Om jag skall gradera de två berättelserna så är en om Hild den som griper mest tag i mig. Kanske är det någon form av igenkännande, eftersom det är en i vissa stycken detaljrik beskrivning av hur det var att växa upp under 50 och 60-talet. Hög igenkänningsfaktor med andra ord.
Historien om Mala blir på detta sätt mer fragmentarisk om än lite av en naturskildring av hur det kunde vara att vandra i dåtidens Sverige.
Jag uppskattade läsningen, men det är nästan så att Hild och Mala hade varit värd var sin bok. Om man skall tala matlagningsspråk så gifter sig inte de två historierna utan dom känns för mig som två parallellberättelser. Beröringspunkterna är väl just den utsatthet som finns i ungdomsåren. Vilket på något sätt är en evigt återkommande fråga.
Over and out
Mr T
I höst 9 november kommer det vara 26 år sedan Berlinmuren föll, för mig känns det som igår. Inser att fader Chronos urverk tickar på när man läser en sådan här bok. Det var trots allt en mycket omvälvande händelse som på nått sätt var slutet på det kalla kriget.
Bokens författare Maxim Leo är 19 år då muren faller. Ett land försvinner bokstavligen från kartorna. Dags återigen för kartritarna och jordglobsmakarna att agera. Maxim och hans flickvän Christine är mitt i en folkmassa som sakta förflyttar sig mot Checkpoint Charlie.
Östtyskland var före 1989 ett land som många av oss associerade med kontroll och förbud, gränsen mellan Öst och Västberlin var grå betong och taggtråd. Checkpoint Charlie var en central punkt i många spionromaner.
Jag har läst att en del jämför "Röd kärlek" och Maxims östyska vardagsdramatik med tv-serien Weissensee. Tyvärr missat den, men får väl bli nått att ta igen senare i vintermörkret.
Maxim har om man förenklar det egentligen genomfört klassisk släktforskning för att få en förklaring till varför han blivit den han är. Vad han har skapat är en blandning av socialrealism och modern politisk historia som både berör och förklarar en del skeenden i det forna DDR.
Titeln "Röd kärlek" är dubbelbottnad. Det handlar om Maxims föräldrars kärlek, men som jag tolkar det är det nog mera kärleken till drömmen om det utopiska samhället, den goda staten, den antifascistiska staten.
Maxims pappa är en konstnärssjäl som är rebellisk men samtidigt håller sig inom ramarna för vad som är tillåtet. Mamman Anne är mer trogen staten och i alla fall inledningsvis partimedlem. Jag kanske inte skall avslöja slutet, men föräldrarna reagerar helt olika på upplösningen av DDR och bildandet av det nya enade moderna Tyskland.
Men i sin iver att finna och förstå sina rötter skildras även mor och far generationerna. Morfadern Gerhard, motståndsman och hjälte under andra världskriget. Han hade sin storhetstid i Frankrike där han var en aktiv medlem i motståndsrörelsen.
Farfadern Werner vurmade för nazismen under dess glansdagar, men anammade lika mycket den nya socialistiska eran i DDR. Sannolikt en person som kännetecknar de flesta av normalbefolkningen som inte engagerar sig i den rena ideologien utan bara följer med strömmen.
Maxim har förmånen att växa upp i en förhållandevis skyddad tillvaro i öst med föräldrar som är intellektuella och en morfar som är lite av en hjälte. Något som säkert till vissa delar skyddar familjen då Stasi granskar deras förehavanden.
I öst fanns nog hos många drömmen det goda samhället som tog hand om medborgarna, sedan blev det så fel. En kontrollstat, kanske en konsekvens av nazityskland. Men för Maxim och hans föräldrar var det ändå hemmet eller staten där dom kände sig hemma. Befrielsen var välkommen, däremot kanske man inte riktigt kände att konsumismen var det man eftersträvade. Nu har det gått ett kvarts sekel så det mesta är väl överspelat, men de första åren var sannolikt inte emotionellt lättöverkomliga för många av de forna DDR-medborgarna.
Sammanfattningsvis är det är mycket läsvärd roman för få förståelse för vår nutidshistoria på ett mer personligt plan.
Over and out
Mr T
I denna bok har Lasse Berg valt ett litet annat fokus det är nutiden eller skall vi säga den period som Lasse upplevt från barnaåren till dags dato. Samtidigt som han hela tiden kommer med små referenser till vår evolutionera bakgrund vilket jag känner igen från de två tidigare böckerna.
Kvaliteten med denna bok är att han dels beskriver sina egna upplevelser från barndom till vuxen men även djupdyker i små korta skildringar från platser och människor han mött genom åren. Vid återkomsten till vissa platser i nutid så märks det att människan fått det bättre samtidigt som den stress och vanmakt som vi känner igen från vårt samhälle även återfinns i Indiska byar. Globaliseringen har inneburit att dagens föräldrar också här upplever den materialistiska stressen, som Lasse beskriver kanske framförallt genom barnens krav. Det finns en annan medvetenhet. Märkeshysterin har nått även denna del av världen.
Lasse funderar mycket kring varför det blivit så stor skillnad mellan utvecklingen i Asien och Afrika. På 60- och 70-talet var stora delar av Asien utdömt till evig fattigdom, den explosiva befolkningsutvecklingen mm skulle leda till katastrof. Men så har det inte blivit. Förvisso lever delar av befolkningen fortfarande i stor fattigdom, men procentuellt sätt har den stora massan fått det bättre.
Varför ser vi inte motsvarande utveckling i Afrika? Visst det finns några länder på denna kontinent som upplever en positiv utveckling. Men som helhet ser vi ännu inte att det går samma väg som i Asien. Lasse kanske inte har alla svaren, men det finns en sanning i att statens roll har skiljt sig åt mellan de Asiatiska länderna och Afrika. Sedan var det ju så att när kolonialmakterna lämnade Afrika så tog man med sig all administration, lokalbefolkningen hade inte fått möjlighet till delaktighet i beslutsfattandet som i exempelvis Indien. Man fick helt enkelt börja om från ruta noll i Afrika.
Det finns det säkert en mängd andra faktorer att beakta avseende Afrika. Hur biståndspolitiken bedrivits i dessa länder, gränsdragningar som inte tagit hänsyn till befolkningsgruppers stamtillhörighet mm. Jag försöker dock tänka lite i Lasse banor, människan är en överlevare och extremt anpassningsbar, så hur världen ser ut om 20-50 år det vet vi inte. Förhoppningsvis bättre.
Personligen har jag haft störst nöje av de två föregående böckerna, ser denna mer som ett bra komplement till dessa. Den innehåller en hel del referenser till Lasses tidigare böcker men även andra intressanta lästips i de avslutande noterna.
Uppskattar att avslutningen just handlar om hur man skall uppnå drömmen om det goda livet. 20 konkreta råd om hur vi bäst skall leva. Som med så många andra goda råd så inser man att den personliga tillvaron och även världen skulle bli bättre om alla följde dessa. Verkligheten är en annan, men råden är väl värda att reflektera kring och kanske även i någon mån försöka följa.
Ett råd som jag speciellt gillar är "Var inte chef, ha ingen chef". Lätt att säga svårt att realisera, men så levde San-folket ursprungligen och dom hade en bra tillvaro.
Om jag har tolkat det rätt så är det faktiskt lite grann sån Lasse Berg har levt, han har haft turen eller kanske förmågan att forma sin egen verklighet och vardag.
Over and out
Mr T
Gryning över Kalahari inspirerade till fortsatt läsning.
I Skymningssång över Kalahari är vi återigen tillsammans med Lasse Berg vid de arkeologiska platserna för människans ursprung. Ny kunskap läggs till det som redovisades i föregående bok. I vissa stycken är det repetition, men repetition är ju kunskapens moder, Bergs inspirerande sätt att berätta gör att jag kan överse med det. När man under läsningen reflekterar både en och två gånger över utvecklingen och vår samtid, sätter in notisar till sånt man vill återkomma till då är det stort.
I vissa stunder kan man bli beklämd över konsekvenserna av övergången från samlar och jägarkultur till den producerande jordbrukskulturen som efter årtusenden växte fram sedan vi lämnat Afrika. Ett produktionssätt som skapade överskott, privategendom och därmed krig, klassamhälle, könsroller, slaveri, sjukdomar undernäring – det vi kallar civilisation.
Från att ha levt i en tillvaro där vi i samlarkulturen solidariskt delade vad vi fann i naturen har vi övergått till en tillvaro där vi arbetar alltmera för att klara vårt uppehälle. Berg är tydlig med att vi idag inte kan och kanske inte heller vill återvända till samlar- och jägarsamhället, men vi kan dra lärdom av det.
Det finns en positiv grundton i Bergs böcker, människans sanna natur är god. Vi vill inte lösa konflikter genom våld och krig utan genom samtal. Precis som San-folket i Kalahari fortfarande gör även om de naturligtvis idag är starkt påverkade av den moderna tiden så finns mycket av det gamla sättet att leva kvar i de spillror som återstår av deras kultur.
Berg beskriver hur vi mår illa av att leva i hierarkier där vi tvingas jobba för mycket. Vi är gjorda för gemenskap på ett lägre plan och i inte alltför stora grupper. Människan är en positiv varelse som försöker se möjligheterna och därför avslutas boken på ett hoppfullt sätt. Man får bara hoppas att nutidsmänniskan i vår globaliserade värld lyckas samarbeta för en bättre värld.
Det gäller att se ljuset i tunneln och hoppas på att det inte är tåget.
Over and out
Mr T
Erik Larson är en amerikansk journalist född i New York 1954 som framförallt har ägnat sig åt att skriva verklighetsbaserade böcker. "I odjurets trädgård" är historien om den amerikanske historieprofessorn William E Dodd som var Amerikas ambassadör i Berlin 1933-1937. Dodd anlände till Berlin 1933 med hustru och två vuxna barn precis när den nytillträdda naziregimen börjat omforma Tyskland från en skör demokrati till en diktaturstat. Dodd hade i sin ungdom studerat i Leipzig och hade en positiv bild av Tyskland från den tiden. Han såg framför sig att han skulle kunna kombinera ambassadörskapet med sitt livsprojekt att skriva den sanna historien om den amerikanska södern. Livet som ambassadör i denna omvälvande tid skulle visa sig kräva något helt annat av honom. Han var inte heller förstahandsvalet vid ambassadörsutnämningen, vilket skulle leda till att han inte hade det fulla stödet från ledande företrädare på hemmaplan, men även vid ambassaden. Dock kan man säga att han hade president Franklin D Roosevelts fulla stöd. USA var under denna period starkt isolationistiskt och fokus var på att få hjulen igång efter depressionsåren.
Erik Larson har nyttjat de anteckningar i dagboksform som Dodd gjorde och även dottern Marthas dagböcker. Allt har inte passat att föra in i handlingen, det finns därför en 70-sidig not och litteraturförteckning som även är värd att studera.
Intitialt efter installationen är hela familjen rätt entusiastiska över den energi som präglar det framväxande nya Tyskland under nazistregimens första år. Men ganska snart börjar deras positiva syn på utvecklingen krackelera. De ser omotiverad övergrepp på amerikanska medborgare, likriktning av kultur och press mm. Inre strider inom det nazistiska ledarskiktet där alla mer eller mindre misstänker varandra. Något som kulminerade vid de "Långa knivarnas natt" 29-30 juni 1934. Då Hitler gjorde en utrensning inom bl.a. SA, mer än 70 högt uppsatta ledare fick sätta livet till utan någon form av rättegång.
Ambassadör Dodd började långsamt se vad som var på väg att hända och vad nazismen egentligen stod för. Han hade länge hoppats på att de mer moderata krafterna inom nazistpartiet skulle vinna över det mer dogmatiskt sinnade. Dodd vågade öppet polemisera mot regimen även om han som historiker ibland lindade in det med jämförelser från tidigare rikens uppgång och fall. På slutet såg han sin situation som alltmer ohållbar eftersom han såg sig maktlös gentemot händelseutvecklingen och även brister i stöd från hemmafronten.
Det är en skrämmande läsning eftersom omvärlden inte såg eller ville se vad som höll på hända. En av bokens stora företräden är att den i någon mån gör detta något mera begripligt. Omvärldens ledare hade under denna period större fokus på de inre angelägenheterna och när man började se allvaret var det redan för sent.
Under läsningen har jag tänkt en hel del på Edmund de Waals - Haren med bärnstensögon som jag läste i juli föregående år. Där skildras förföljelsen av den judiska befolkningen, något som nämns i denna bok men mera som summariska kommentarer. Dodd såg sannolikt inte helt tydligt detta skeende även om han ogillade det som kom upp till ytan.
Det är inte alltid lätt att se alla tecken när man är mitt i händelsernas centrum. Men boken manar till eftertanke och reflektion kring vad man ser i sin egen nutid.
Mycket läsvärd eftersom den ger en lite annan skildring av denna period så att säga från insidan. Boken har även under läsningen stimulerat till sökningar på Internet för att hitta fördjupad information om vissa av personerna som skildras.
Over and out
Mr T
Har ett längre tag i min läslista haft några böcker av Lasse Berg. Gryning över Kalahari - Hur människan blev människa (2005), Skymningssång i Kalahari – Hur människan bytte tillvaro (2011) och nu senast Ut ur Kalahari - drömmen om det goda livet (2014). Bara titelvalet har låtit spännande men av någon anledning har andra läsval kommit emellan, men bättre sent än aldrig.
Detta är stor litteratur som väcker tankar. Boken som jag har läst är lånad på biblioteket, men jag skall snarast se om den går beställa eller köpa på antikvariat eftersom den är väl värd att återkomma till.
Jag har alltid varit intresserad av historia, men kanske inte funderat så mycket kring människans evolution trots att jag även läst en de sociologi. Men då har det ju bara handlat om förhållandevis modern tid 1700-1900-tal. Lasse Berg kanske inte ger alla svar och han sitter heller inne med den slutgiltiga sanningen, men han väcker många tankar och det tackar jag för. Jag har fått många aha-upplevelser i samband med läsningen. Det finns ett antal notislappar insatta i mitt biblioteksexemplar kopplat till de sidor jag gärna vill återkomma till och reflektera kring.
Ett antal olika slutsatser dras av författaren dels genom ett omfattande studium av evolutionspsykologisk och sociobiologisk forskning men även intervjuer med olika framträdande forskare. Trots att historien under de sista tusen åren skulle kunna peka på annat så är det egentligen solidaritet, jämställdhet, lättja och konfliktlösning i många och långa samtal som ligger i mänsklighetens natur, inte våld. Varför har det då blivit så fel? Berg hävdar och jag är benägen att tro honom att det var när vi övergav samlar och jägartillvaron som något gick fel. Det är i grunden det liv som vi egentligen är anpassad till gällande kosthållning men det var även den fas i utvecklingen då vi interagerade på det för oss mest naturliga sättet.
När vi blev bofasta jordbrukare startade befolkningsexplosionen men även utvecklandet av makthierarkier, såväl religiösa som politiska. Berg fördjupar sig en hel del kring detta och dess konsekvenser på alla plan.
Inom många forskningsområden har vi sedan länge alla sanningar, men inom det fält som Berg försöker skildra är ingenting ännu avgjort. Det vi trodde var sanningar bara för 10-20 år sedan stämmer inte längre. En av förtjänsterna med boken är att han i sitt resonemang lyfter fram olika moderna forskares tankar och kryddar det med sina egna reflektioner.
Kalahari är något av ett nav i berättelsen eftersom Berg ofta återvänder till sina upplevelser tillsammans med khiosan-folket i detta ökenområde. En samlarkultur som får representera det sätt som vi levde på i begynnelsen.
Det är ingen pessimistisk upplagd bok även om man under läsningens gång många gånger funderar på hur fel det blev. Man får hoppas att flera i ledande ställning läser denna bok för den manar till eftertanke. Vi kan inte vända skutan och gå tillbaka till jägar och samlarlivet, men vi kan försöka börja interagera på ett sätt som ligger närmare vår natur, det är lite av Bergs budskap.
Skulle kunna skriva mycket mera, men kan väl sammanfattningsvis säga att av alla böcker jag läst de senaste 10-20 åren är det en av dom som berört mig mest och som jag redan skrev inledningsvis gett många aha-upplevelser, det är väl det som vi vill få av god berättarkonst, eller hur?
Over and out
Mr T
Det finns många tankar om Coelho, jag har själv läst huvuddelen av hans böcker. De har alla tilltalat mig mer eller mindre, men alltid stimulerande och tänkvärd läsning. Av de böcker jag läst är det fortfarande Alkemisten och Pilgrimsresan som sticker ut. De har etsat sig fast i minnet. Jag kan väl redan nu säga att Alef nog också kommer finnas kvar i minnet. Kanske beror det på att huvuddelen av handlingen utspelar sig under en resa på Transibiriska järnvägen (Moskva - Vladivostok). En resa som jag också hade planer på att göra i mitten av 80-talet, men var för sent ute. Det var fullbokat så det blev flyg till Japan med ett antal dagars vistelse där och sedan via Hong-Kong in i södra Kina, en månads backpacking. Det var också en upplevelse för livet, men nog om det åter till boken.
Coelho upplever sig ha stagnerat och på något sätt kört fast. Hans ständige mentor och lärare J uppmanar då honom att resa för att på så sätt komma tillbaka till nuet igen. Coelho börjar fylla sin kalender med resor till en mängd orter i Europa, men i samband med denna planering får han också infallet att åka Transibiriska järnvägen.
Alef är bl.a. första bokstaven i det hebreiska alfabetet, men för Coelho är det en punkt i universum som innehåller alla andra punkter allt från nuet till saker man upplevt i ett eller flera av sina tidigare liv. Man kan nå detta Alef på olika sätt, Coelho har sitt. Även om man inte tror på det så är det en kittlande tanke som Coelho behärska till fulländning i sin skrivkonst.
På resan träffar Coelho en 21 årig kvinna Hilal som är ett musikaliskt underbarn. Hon har upplevt en del traumatiska saker under sin uppväxt som hon vill bli fri från och samtidigt har hon och Coelho träffats i ett tidigare liv. Det är bl.a. här Alef kommer in. De spänningar som finns mellan dem och även kärlek går genom hela boken, de inre känslorna hos Coelho böljar fram och tillbaka.
Vad var då den största behållningen för mig av att läsa boken. Som alltid är det de filosofiska resonemangen som förs i tågkupén men även vid övernattningarna i städerna längs järnvägen. Här finns tanken på att varje ögonblick erbjuder oändliga möjligheter under förutsättning att man inte stagnerat och bara försöker hålla fast vid det man har. Människan är en social varelse och vi måste våga ta hjälp av andra. Ibland släppa taget och göra precis det man vill och bortse från riskerna. Det är i alla stycken en livsbejakande bok.
Jag kollade redan i samband med läsningen vilken information det fanns på nätet om Transibiriska järnvägen. Det var ju en resa som aldrig blev av, men det går som sagt nya tåg. Än är det inte för sent även om det inte blir i år. Jag tror faktiskt att bästa perioden att resa är under månaderna april och maj. Så vi får se vad som händer 2016.
Over and out
Mr T
Intressant att läsa en bok som skrevs för bra precis 100 år sedan eller närmare bestämt redan 1913. E.M. Forster censurerade sig själv genom att inte tillåta att den publicerades förrän efter hans död. Motivet var att i dåtidens England var homosexualitet straffbart och Forster hade sannolikt rättegången mot Oscar Wilde i minnet. Det ansågs under denna period som en brottslig handling att skriva denna form av litteratur.
Dröjde därför ända till 1971 innan boken publicerades , den svenska översättningen som gjorts av Maria Ekman kom ut 2006.
Romanens huvudperson är Maurice som vi får följa från barndomen och en bit upp i 20-årsåldern. Efter studierna i den lokala skolan fortsätter han till Cambridge där han börjar upptäcka och inse att han attraheras av män. Maurice träffar där Clive som har en högre social bakgrund och ställning. De inleder en kärlekshistoria med vissa komplikationer. Clive bestämmer sig med tiden för att han skall satsa på ett liv med en kvinna.
Maurice gräver efter detta besked från Clive ner sig i arbetet och försöker förtränga sina inre lustar. Han prövar även vid ett antal tillfällen på hypnos för att bli botad och kunna börja ett liv som en vanlig man. Ingenting av detta fungerar och när han träffar skogvaktaren Rice i samband med ett formellt vänskapsbesök hos Clive med familj på deras gods, tar romanen en ny vändning.
Här handlar det om en mer fysisk attraktion i motsats till den mer intellektuella som rådde mellan Clive och Maurice. Här möter Maurice en person ur arbetarklassen vilket även det strider mot konventionerna. Det är den stora passionen för såväl Maurice och Rice. Han beslutar sig för att bejaka sin identitet hur det än må sluta. Vad som sedan händer och hur det går får vi aldrig veta. Men E.M. Forster ville nog karakterisera det som ett lyckligt slut och bestämmandet av hur han vill leva framledes får ses som en framgång.
Även om boken skildrar livet i början på förra seklet så är den fortfarande aktuell eftersom homosexualitet fortfarande väcker negativa känslor hos vissa i vårt samhälle.
Språket i boken är fyllt av fina formuleringar där berättelsen växer fram långsamt via Maurice tankar. Visst märks det i ordvalen att boken är skriven i en annan tid. Det sexuella skildras aldrig i klartext utan man får använda sin egen fantasi och ana sig till detta.
Manuskriptet fick ligga till sig i dryga 50 år innan Forster gjorde vissa smärre korrigeringar och lade till ett efterord. Trots att den då hade kunnat ges ut valde han återigen lägga den på hyllan eftersom han då ansåg den föråldrad. Tyvärr måste jag väl säga att den fortfarande har sin aktualitet och inte kan ses som förlegad. Väl värd att läsa om inte annat som ett tidsdokument om en svår tid för den som kände att de inte kunde leva enligt samhällsnormen.
Over and out
Mr T
Så har jag då även läst den tredje boken i Erik Eriksson romanserie ”Sagan om vår nya tid”. Denna del handlar om Johan Steiners liv och upplevelser under perioden 1965-1968.
Trots sitt enkla språk lyckas Eriksson fånga tidsandan och även problematisera huvudpersonen Johan som fortfarande inte riktigt verkar ha kommit till självinsikt om sig själv och varför han reagerar som han gör i olika situationer.
Jag gick i lågstadiet under dessa år så uppfattade nog inte världen så mörk som den var under denna tid, även om förstås det första ”tv-kriget” flimrade förbi i nyhetssändningarna. Eriksson skildrar kortfattat även den avbrutna Pragvåren i Tjeckoslovakien, militärjuntan i Grekland, kravallerna i samband med OS i Mexico City, studentupproret i Paris och även den lite mer beskedliga kårhusockupationen i Stockholm.
Johan arbetar nu i Klarakvarteren som notisredigerare på Aftonbladet, en sjudande miljö med verksamhet pågående dygnet runt. En stimulerande arbetsplats som samtidigt var fylld av cigarettrök, nikotinet flödar i berättelsen och inte bara på arbetsplatsen utan i princip vid alla möten med människor och även i ensamheten.
Som en av få västerländska reportrar tar Johan på sig uppdraget att åka till Nordvietnam med Hanoi som bas. Johan fotograferar och beskriver det han ser och upplever. I detta arbete kan man ana lite av bortträngningsmekanismen hos honom, där hans observerande och räknande av dödsoffer är ett sätt att inte bli alltför berörd. Han har dock en vän i hotellstäderskan Thi som omkommer i en bombräd. Här bli Johan lite mer personlig och reflekterande något som får honom att tänka alltmer på sin ungdomskärlek Helena.
Jag hade förväntat mig lite mer skildring av posttraumatisk stress hos Johan efter hemkomsten. Men han begraver sig i arbete på tidningen och hjälp åt en amerikansk desertör som däremot visar dessa symtom.
Mitt i allt omvälvande som sker finns hela tiden Helena i tankarna. Det är dagliga telefonsamtal, allt mer hemlighållna möten med henne intill dess situationen blir ohållbar och en brytning sker. Helena vill rädda sitt äktenskap framförallt med hänsyn till barnen. Känslan är att detta bara kommer att vara något temporärt, eftersom deras band till varandra är mycket starka och de finns även fortsättningsvis i varandras tankar. Johan är återigen på väg till Hanoi inför julen 1968, kanske att det är ett sätt att fly in i arbetet även om det inte är uttalat i boken.
Boken avslutas nästan med en cliffhanger. Det är för kort tid för Johan att fördjupa sig i detta inför avresan till Vietnam. Slutkapitlen innehåller delar som kan vara en bakgrund till IB-affären, med registrering och bevakning av vänsteraktivister. Kanske kommer detta skildras i en eventuellt fjärde bok i serien. Relationen till Helena kommer säkert tas upp igen och även Sveriges bistånd till Vietnam i form Bai bang projektet. Men om detta vet vi ännu inget, får istället se fram emot en eventuell uppföljare.
Finns viss kritik mot att Erik Eriksson är lite generaliserande i vissa skildringar av utvecklingen och inte fördjupar persongalleriet. Jag kan ha visst överseende med det eftersom den ändå finns någon form av medmänskligt budskap i boken. Som komplement till övrig litteratur om denna tid fyller Erikssons uttryckssätt väl sin plats.
Over and out
Mr T
