torsdag 15 oktober 2015

Kristina Sandberg - Att föda ett barn

Det har redan skrivits spaltmeter om Kristina Sandbergs böcker om Maj. Så jag har tänkt försöka vara så kortfattad som möjligt, men kan väl säga att jag som vanligt misslyckats med den föresatsen. En sak som jag tänkt på efter bara ett 20-tal sidor in i boken är, hur många män har läst denna bok? Vore lite intressant att  veta, kul om nån som läser detta gör en kommentar.

Det är en form av socialrealism men inte av den form som kom ut på 70- och 80-talet. Här är det ändå inte riktigt en skildring av kvinnan ur ett underdog perspektiv. Jag upplever Maj som en mycket stark person även om hon kanske inte riktigt är nöjd med hur livet utvecklat sig för henne. Hon vet hela tiden vad hon vill. Hon är förvisso många gånger osäker på hur saker och ting skall vara, men hon håller på något outgrundligt sätt sin linje mitt i allt elände. Det är inte ett elände materiellt och ekonomiskt utan mer en form av inre elände med tankar om tillvaron och livet. Samtidigt som hon hela tiden kör på - idag skulle vi säga rätt in i kaklet. Maj är dock stark, hon hamnar inte i kaklet, i alla fall inte i ordets rätta bemärkelse.


Maj som är i 20-årsåldern i slutet på 1930-talet har förenklat uttryckt i stundens hetta blivit med barn med en bättre bemedlad man ur Örnsköldsvik "medelklass". Mannen Tomas är son till en fabrikör som lyckats skapa ett framgångsrikt företag på orten. Fadern dog dock tidigt och sonen har någon form av faders och moderskomplex. Han är inte lika driftig som sin far, däremot har han läshuvud och hade nog kunnat få en annan karriär. Men han fortsätter istället med sin faders värv, utan att kanske egentligen ha det driv som krävs som entreprenör. Han är fylld av egna grubblerier kring sin egen otillräcklighet som leder till alkoholmissbruk och psykiska problem.

Maj hamnar in i allt detta eftersom Tomas efter att ha fått vetskap om att han gjort henne gravid även vill ta sitt ansvar. Kanske gör han det för att han ser det som en utväg att få ordning på sitt eget liv.

Boken handlar dock inte om detta i huvudsak utan det är bara nått som man kan ana. Det är mera berättelsen om Maj och skildringen av hennes vardagliga strävanden. Maj hade inte målet att gifta in sig i en välbärgad familj, för henne var lyckan en man ur hennes klass. Möjligen skulle hon ha kunnat tänka sig en karriär inom restaurangvärlden, ett arbete på något fint hotell. Nu blev det inte så, ödet blev en kort karriär på ett café för att sedan bli hemmafru.

Maj flyttar in hos Tomas som bor i en lägenhet ovanför sin kontrollerande mor, som inte uppskattar hans val av livskamrat. 

Jag tänkte ibland under läsningen på Fogelströms Stadserie där han skildrar Emelie som på något sätt är stadgan och den som alltid gör rätt för sig. Men skillnaden är ju att det är en skildring skapad av en man och Emelie gör ju ingen hastig klassresa genom giftermål.

För mig känns det lite som en eländesskildring, det är aldrig riktigt bra ur Majs perspektiv. Hon kan inte riktigt njuta av nuet och stunden. Kanske var det tidsandan. Maj vågar aldrig riktigt öppna sig för svägerskorna, även om hon får en god vän i Tomas syster Titti. Nu är detta ju en fiction, men fullt realistisk för den skull.  Jag vill tro att Maj hade kunnat få en annan tillvaro om hon öppnat sig för bland annat Titti. Men sedan är det ju inte lätt heller om Tomas kanske inte var riktigt mannen i hennes liv, hon hade behövt ytterligare några år för att forma sin egen identitet.

Nu föds dottern Anita. Maj har ingen att fråga om råd. Hon har ingen kunskap om att ta hand om ett nyfött barn. Hela tiden är hon effektiv och fokuserar på hushållsarbetet och att allt måste vara perfekt. Även om hon ser att andra i sin omgivning agerar på annat sätt i sina förhållanden till barn och familj, så följer hon sina principer på gott och ont.

Kristina Sandberg har sagt att vi nog alla känner en Maj och visst är det så. Känner igen personligheten både bland vissa äldre kvinnliga kollegor och i vissa stycken även hos min mamma. I det senare fallet nog mest det minutiösa städandet och ordningen.

Jag uppskattar verkligen skildringen och har redan fortsatt med andra boken, även om jag kan säga att det inte direkt är någon må-bra läsning utan krass socialrealism.



Over and out


Mr T