Har ett längre tag i min läslista haft några böcker av Lasse Berg. Gryning över Kalahari - Hur människan blev människa (2005), Skymningssång i Kalahari – Hur människan bytte tillvaro (2011) och nu senast Ut ur Kalahari - drömmen om det goda livet (2014). Bara titelvalet har låtit spännande men av någon anledning har andra läsval kommit emellan, men bättre sent än aldrig.
Detta är stor litteratur som väcker tankar. Boken som jag har läst är lånad på biblioteket, men jag skall snarast se om den går beställa eller köpa på antikvariat eftersom den är väl värd att återkomma till.
Jag har alltid varit intresserad av historia, men kanske inte funderat så mycket kring människans evolution trots att jag även läst en de sociologi. Men då har det ju bara handlat om förhållandevis modern tid 1700-1900-tal. Lasse Berg kanske inte ger alla svar och han sitter heller inne med den slutgiltiga sanningen, men han väcker många tankar och det tackar jag för. Jag har fått många aha-upplevelser i samband med läsningen. Det finns ett antal notislappar insatta i mitt biblioteksexemplar kopplat till de sidor jag gärna vill återkomma till och reflektera kring.
Ett antal olika slutsatser dras av författaren dels genom ett omfattande studium av evolutionspsykologisk och sociobiologisk forskning men även intervjuer med olika framträdande forskare. Trots att historien under de sista tusen åren skulle kunna peka på annat så är det egentligen solidaritet, jämställdhet, lättja och konfliktlösning i många och långa samtal som ligger i mänsklighetens natur, inte våld. Varför har det då blivit så fel? Berg hävdar och jag är benägen att tro honom att det var när vi övergav samlar och jägartillvaron som något gick fel. Det är i grunden det liv som vi egentligen är anpassad till gällande kosthållning men det var även den fas i utvecklingen då vi interagerade på det för oss mest naturliga sättet.
När vi blev bofasta jordbrukare startade befolkningsexplosionen men även utvecklandet av makthierarkier, såväl religiösa som politiska. Berg fördjupar sig en hel del kring detta och dess konsekvenser på alla plan.
Inom många forskningsområden har vi sedan länge alla sanningar, men inom det fält som Berg försöker skildra är ingenting ännu avgjort. Det vi trodde var sanningar bara för 10-20 år sedan stämmer inte längre. En av förtjänsterna med boken är att han i sitt resonemang lyfter fram olika moderna forskares tankar och kryddar det med sina egna reflektioner.
Kalahari är något av ett nav i berättelsen eftersom Berg ofta återvänder till sina upplevelser tillsammans med khiosan-folket i detta ökenområde. En samlarkultur som får representera det sätt som vi levde på i begynnelsen.
Det är ingen pessimistisk upplagd bok även om man under läsningens gång många gånger funderar på hur fel det blev. Man får hoppas att flera i ledande ställning läser denna bok för den manar till eftertanke. Vi kan inte vända skutan och gå tillbaka till jägar och samlarlivet, men vi kan försöka börja interagera på ett sätt som ligger närmare vår natur, det är lite av Bergs budskap.
Skulle kunna skriva mycket mera, men kan väl sammanfattningsvis säga att av alla böcker jag läst de senaste 10-20 åren är det en av dom som berört mig mest och som jag redan skrev inledningsvis gett många aha-upplevelser, det är väl det som vi vill få av god berättarkonst, eller hur?
Over and out
Mr T
Det finns många tankar om Coelho, jag har själv läst huvuddelen av hans böcker. De har alla tilltalat mig mer eller mindre, men alltid stimulerande och tänkvärd läsning. Av de böcker jag läst är det fortfarande Alkemisten och Pilgrimsresan som sticker ut. De har etsat sig fast i minnet. Jag kan väl redan nu säga att Alef nog också kommer finnas kvar i minnet. Kanske beror det på att huvuddelen av handlingen utspelar sig under en resa på Transibiriska järnvägen (Moskva - Vladivostok). En resa som jag också hade planer på att göra i mitten av 80-talet, men var för sent ute. Det var fullbokat så det blev flyg till Japan med ett antal dagars vistelse där och sedan via Hong-Kong in i södra Kina, en månads backpacking. Det var också en upplevelse för livet, men nog om det åter till boken.
Coelho upplever sig ha stagnerat och på något sätt kört fast. Hans ständige mentor och lärare J uppmanar då honom att resa för att på så sätt komma tillbaka till nuet igen. Coelho börjar fylla sin kalender med resor till en mängd orter i Europa, men i samband med denna planering får han också infallet att åka Transibiriska järnvägen.
Alef är bl.a. första bokstaven i det hebreiska alfabetet, men för Coelho är det en punkt i universum som innehåller alla andra punkter allt från nuet till saker man upplevt i ett eller flera av sina tidigare liv. Man kan nå detta Alef på olika sätt, Coelho har sitt. Även om man inte tror på det så är det en kittlande tanke som Coelho behärska till fulländning i sin skrivkonst.
På resan träffar Coelho en 21 årig kvinna Hilal som är ett musikaliskt underbarn. Hon har upplevt en del traumatiska saker under sin uppväxt som hon vill bli fri från och samtidigt har hon och Coelho träffats i ett tidigare liv. Det är bl.a. här Alef kommer in. De spänningar som finns mellan dem och även kärlek går genom hela boken, de inre känslorna hos Coelho böljar fram och tillbaka.
Vad var då den största behållningen för mig av att läsa boken. Som alltid är det de filosofiska resonemangen som förs i tågkupén men även vid övernattningarna i städerna längs järnvägen. Här finns tanken på att varje ögonblick erbjuder oändliga möjligheter under förutsättning att man inte stagnerat och bara försöker hålla fast vid det man har. Människan är en social varelse och vi måste våga ta hjälp av andra. Ibland släppa taget och göra precis det man vill och bortse från riskerna. Det är i alla stycken en livsbejakande bok.
Jag kollade redan i samband med läsningen vilken information det fanns på nätet om Transibiriska järnvägen. Det var ju en resa som aldrig blev av, men det går som sagt nya tåg. Än är det inte för sent även om det inte blir i år. Jag tror faktiskt att bästa perioden att resa är under månaderna april och maj. Så vi får se vad som händer 2016.
Over and out
Mr T
Intressant att läsa en bok som skrevs för bra precis 100 år sedan eller närmare bestämt redan 1913. E.M. Forster censurerade sig själv genom att inte tillåta att den publicerades förrän efter hans död. Motivet var att i dåtidens England var homosexualitet straffbart och Forster hade sannolikt rättegången mot Oscar Wilde i minnet. Det ansågs under denna period som en brottslig handling att skriva denna form av litteratur.
Dröjde därför ända till 1971 innan boken publicerades , den svenska översättningen som gjorts av Maria Ekman kom ut 2006.
Romanens huvudperson är Maurice som vi får följa från barndomen och en bit upp i 20-årsåldern. Efter studierna i den lokala skolan fortsätter han till Cambridge där han börjar upptäcka och inse att han attraheras av män. Maurice träffar där Clive som har en högre social bakgrund och ställning. De inleder en kärlekshistoria med vissa komplikationer. Clive bestämmer sig med tiden för att han skall satsa på ett liv med en kvinna.
Maurice gräver efter detta besked från Clive ner sig i arbetet och försöker förtränga sina inre lustar. Han prövar även vid ett antal tillfällen på hypnos för att bli botad och kunna börja ett liv som en vanlig man. Ingenting av detta fungerar och när han träffar skogvaktaren Rice i samband med ett formellt vänskapsbesök hos Clive med familj på deras gods, tar romanen en ny vändning.
Här handlar det om en mer fysisk attraktion i motsats till den mer intellektuella som rådde mellan Clive och Maurice. Här möter Maurice en person ur arbetarklassen vilket även det strider mot konventionerna. Det är den stora passionen för såväl Maurice och Rice. Han beslutar sig för att bejaka sin identitet hur det än må sluta. Vad som sedan händer och hur det går får vi aldrig veta. Men E.M. Forster ville nog karakterisera det som ett lyckligt slut och bestämmandet av hur han vill leva framledes får ses som en framgång.
Även om boken skildrar livet i början på förra seklet så är den fortfarande aktuell eftersom homosexualitet fortfarande väcker negativa känslor hos vissa i vårt samhälle.
Språket i boken är fyllt av fina formuleringar där berättelsen växer fram långsamt via Maurice tankar. Visst märks det i ordvalen att boken är skriven i en annan tid. Det sexuella skildras aldrig i klartext utan man får använda sin egen fantasi och ana sig till detta.
Manuskriptet fick ligga till sig i dryga 50 år innan Forster gjorde vissa smärre korrigeringar och lade till ett efterord. Trots att den då hade kunnat ges ut valde han återigen lägga den på hyllan eftersom han då ansåg den föråldrad. Tyvärr måste jag väl säga att den fortfarande har sin aktualitet och inte kan ses som förlegad. Väl värd att läsa om inte annat som ett tidsdokument om en svår tid för den som kände att de inte kunde leva enligt samhällsnormen.
Over and out
Mr T
Så har jag då även läst den tredje boken i Erik Eriksson romanserie ”Sagan om vår nya tid”. Denna del handlar om Johan Steiners liv och upplevelser under perioden 1965-1968.
Trots sitt enkla språk lyckas Eriksson fånga tidsandan och även problematisera huvudpersonen Johan som fortfarande inte riktigt verkar ha kommit till självinsikt om sig själv och varför han reagerar som han gör i olika situationer.
Jag gick i lågstadiet under dessa år så uppfattade nog inte världen så mörk som den var under denna tid, även om förstås det första ”tv-kriget” flimrade förbi i nyhetssändningarna. Eriksson skildrar kortfattat även den avbrutna Pragvåren i Tjeckoslovakien, militärjuntan i Grekland, kravallerna i samband med OS i Mexico City, studentupproret i Paris och även den lite mer beskedliga kårhusockupationen i Stockholm.
Johan arbetar nu i Klarakvarteren som notisredigerare på Aftonbladet, en sjudande miljö med verksamhet pågående dygnet runt. En stimulerande arbetsplats som samtidigt var fylld av cigarettrök, nikotinet flödar i berättelsen och inte bara på arbetsplatsen utan i princip vid alla möten med människor och även i ensamheten.
Som en av få västerländska reportrar tar Johan på sig uppdraget att åka till Nordvietnam med Hanoi som bas. Johan fotograferar och beskriver det han ser och upplever. I detta arbete kan man ana lite av bortträngningsmekanismen hos honom, där hans observerande och räknande av dödsoffer är ett sätt att inte bli alltför berörd. Han har dock en vän i hotellstäderskan Thi som omkommer i en bombräd. Här bli Johan lite mer personlig och reflekterande något som får honom att tänka alltmer på sin ungdomskärlek Helena.
Jag hade förväntat mig lite mer skildring av posttraumatisk stress hos Johan efter hemkomsten. Men han begraver sig i arbete på tidningen och hjälp åt en amerikansk desertör som däremot visar dessa symtom.
Mitt i allt omvälvande som sker finns hela tiden Helena i tankarna. Det är dagliga telefonsamtal, allt mer hemlighållna möten med henne intill dess situationen blir ohållbar och en brytning sker. Helena vill rädda sitt äktenskap framförallt med hänsyn till barnen. Känslan är att detta bara kommer att vara något temporärt, eftersom deras band till varandra är mycket starka och de finns även fortsättningsvis i varandras tankar. Johan är återigen på väg till Hanoi inför julen 1968, kanske att det är ett sätt att fly in i arbetet även om det inte är uttalat i boken.
Boken avslutas nästan med en cliffhanger. Det är för kort tid för Johan att fördjupa sig i detta inför avresan till Vietnam. Slutkapitlen innehåller delar som kan vara en bakgrund till IB-affären, med registrering och bevakning av vänsteraktivister. Kanske kommer detta skildras i en eventuellt fjärde bok i serien. Relationen till Helena kommer säkert tas upp igen och även Sveriges bistånd till Vietnam i form Bai bang projektet. Men om detta vet vi ännu inget, får istället se fram emot en eventuell uppföljare.
Finns viss kritik mot att Erik Eriksson är lite generaliserande i vissa skildringar av utvecklingen och inte fördjupar persongalleriet. Jag kan ha visst överseende med det eftersom den ändå finns någon form av medmänskligt budskap i boken. Som komplement till övrig litteratur om denna tid fyller Erikssons uttryckssätt väl sin plats.
Over and out
Mr T
Andra delen i "Sagan om vår nya tid" fortsätter här med åren 1958-1962. Det moderna Sverige är under framväxt. Stora delar av Stockholms innerstad förändras det nya ersätter det gamla. Som vanligt är Erik Eriksson ganska sparsmakade i sina miljöbeskrivningar. Romanen kretsar istället kring Johan Steiner och hans kamp för tillvaron. Drömmen om att bli journalist och skriva lever hela tiden. Han hankar sig fram med ströjobb som var enkelt att få under denna period samtidigt som han med vissa avbrott studerar historia på universitetet.
Urbaniseringen hade tagit fart, det var svårt att få bostad. Johan ordnar en lägenhet i Hägersten. Där kommer han i kontakt med en inflyttad familj från södra Norrland. Familjens dotter Lena hamnar i dåligt sällskap och Johan blir beklämd av detta och mer eller mindre manisk i vissa stunder, när han spanar och kartlägger hur unga flickar utnyttjas.
Man kan ana obearbetade känslor som härrör sig från Johans barndom med sin ensamstående mamma som offrade mycket för honom och kanske gick lite väl långt för att hålla den lilla familjens ekonomi på fötter. Något som lett till en inneboende ilska mot män som utnyttjar kvinnor och vid ett antal tillfällen är Johan på väg att ta till övervåld pga detta.
Precis som det står på baksidan av boken så kan man säga att detta är en bok om en ung mans förhållande till kvinnor, den komplicerade vänskapen med hans ungdomskärlek och försöket att hjälpa den unga grannflickan som hamnar på gatan. Det är en annorlunda historia om livet i Stockholm, klyftan mellan rika och fattiga. I slutet av boken börjar man även ana medvetenheten rörande omvärlden. Den omvälvande utvecklingen i Afrika, fransmännens försök att bevara kolonin i Indokina, förspelet som skulle bli det första teve-kriget. Något som kommer att utvecklas i den sista boken i serien.
Lättläst prosa som berör och är väl värd att läsa för den som vill få en inblick i hur det vara att vara ung i skiftet femtio och sextiotal.
Over and out
Mr T
Erik Eriksson är en ny bekantskap för mig han har skrivit ett 40-tal böcker men som vanligt är denna bok bara något jag snubblat över på Bodens stadsbibliotek. Boken har getts ut på Ahlemarkers förlag som Erik startat tillsammans med två kollegor.
Kanske är det ett sätt att komma ut eftersom dom stora bolagen inte verkar intressera sig för denna sorts litteratur med budskap och substans.
Erik Eriksson är född 1937 så han har en hel del livserfarenhet att hämta inspiration från, han är numera bosatt i Grisslehamn, där faktiskt vissa delar av romanen utspelar sig. Men i huvudsak är det händelser i och omkring Lidingö som han skildrar.
Det är en del i romanserien "Sagan om vår nya tid" , fördelen med att inte ha upptäckt den tidigare är att tre delar nu finns tillgängliga, jag behöver inte vänta på fortsättningen.
Handlingen i denna del utspelar sig under åren 1941-1953, i huvudsak på Lidingö men även i Grisslehamn och centrala Stockholm.
Huvudpersonen Johan Steiner är i tonåren och har precis börjat på Lidingö Läroverk när romanen inleds hösten 1941. Johan kan väl sägas vara en sorts alter ego för Erik Eriksson, vilket är en metod att föredra om man inte vill vara alltför utlämnande.
Lidingö hade fortfarande karaktären av landsbygd även om industrialiseringen med bland annat AGA och olika former av varvsverksamhet förändrat livet. Lidingös nuvarande historia har sannolikt sina rötter i det sena 1700-talet då Johan Gabriel Banér d.y. sålde alla frälsehemman till förmögna Stockholmare. Detta är inget som Eriksson fördjupat sig i utan mer mina egna slutsatser.
Vad Erik Eriksson framförallt beskriver i sin roman är klasskillnaderna som verkar fortleva även i det framväxande folkhemmet. Johan kommer från fattiga förhållanden och hans pappa har judisk bakgrund. Johan får uppleva vissa svårigheter under skolgången eftersom det finns flera nazistsympatisörer bland vissa grupperingar och även bland ungdomen. Det finns en nazistförening i skolan och man kan ana att vissa i lärarkåren i samband med historielektioner gärna understödjer dessa tankar.
Mycket i romanen kretsar kring hemmet och föräldrarna men barndomsvännen Anders och ungdomsförälskelsen Helena finns hela tiden med. Johan och Anders följer varandra hela vägen till värnplikten och till en repövning då han mystiskt försvinner. Det klaras aldrig riktigt ut om det var en olyckshändelse eller om det berodde på Anders efterforskningar kring nazismen på Lidingö som var orsaken.
Kärleken till Helena kompliceras av att hennes pappan och bror är starka sympatisörer till det framväxande som dom tror Tyska riket. Det finns även en komplikation där man kan ana att Helena och Johan är halvsyskon eftersom Johans mamma haft viss kontakt med Helenas pappa precis innan hon träffade Paul som blev Johans pappa. Hur det exakt förhöll sig med faderskapet får man aldrig reda på men det inverkar starkt på hur förhållandet mellan Johan och Helena utvecklas. De känner dock båda en stark gemenskap som man anar kommer fortsätta genom livet på något sätt.
Det är en lättläst och enkel prosa men den är för den skull inte banal. Den är fokuserad på det väsentliga i berättelsen och det han vill betona. Sidorna rinner snabbt iväg när man läser och det är lätt att leva sig in i den problematik han beskriver.
De strömningar i samhället som fanns under denna tid fanns sannolikt i flera delar av Sverige, det som är mest skrämmande vid läsningen är att man kan känna igen motsvarande i dagens Sverige. Vilket gör att den känns extra läsvärd och aktuell, jag hade hoppats att fler läste denna bok.
Over and out
Mr T
