Boken jag precis läst är en samlingsvolym med tredje delen Änglahuset och den avslutande En stad av ljus.
Tora Otter som jag följt i de två första delarna lever fortfarande i romanen Änglahuset, romanen har fått sitt namn efter det hus hon levde i. Det är framförallt en skildring om 1940-talets krigsår. I Ekmans skildring anar man det spirande folkhemmet trots de prövningar som alla medborgare genomlider och då framförallt skildrat ur kvinnans perspektiv. Det är allt från arbete inom lottakåren med utspisning av soldater. Passerande tyska permittenttåg. Insamlingsaktioner för att bistå Finland i kriget. En inlevelsefull skildring om den lilla människans liv under denna prövningens tid. Hon lyckas beskriva kvinnans livsuppehållande kamp på hemmaplan på ett sätt som berör och även kan kännas igen i nutid även om situationen är annorlunda.
Efter 303 sidor i samlingsvolymen började den avslutande delen En stad av ljus. Redan efter några få sidor märkte jag att den inte på samma sätt var en kronologisk fortsättning av berättelsen.
Fortfarande är släkthuset på Kapellgatan en central punkt. Berättelsen har övergått till jagform (Ann-Marie). Hon skildrades redan i Änglahuset bl.a. då hon läste tidningsklipp om nazitysklands koncentrationsläger som Tora gömt i vedboden. Här återkommer hon som berättarrösten, det tar ett tag innan man får grepp om henne, om man någonsin får det, kanske efter ytterligare en omläsning. Hon känns inte lika stark som de kvinnor som skildrats tidigare. Även om hennes dotter upplever henne som den person som alltid vetat bäst och gjort det rätta på gott och ont, men det är något som kommer fram i slutet.
Skildringen tilldrar sig i huvudsak i hemstaden och i släkthuset som hon kommit hem för att sälja samtidigt som hon letar efter sin dotter Elisabeth. Det är en ganska tung och oförsonlig skildring av ett människoöde, en ångestfylld mamma till en dotter som inte riktigt lever sitt liv på samhällets framsida. Romanen växlar mellan minnesbilder från uppväxten, möten med kvarlevande släktingar och bekanta i staden. Fragment vävs ihop till en historia som växer allteftersom man läser, man får förklaringar till vissa delar som var otydliga i Änglahuset.
En i alla stycken samhällskritisk del av romanserien och väl värd att läsa bara ur det perspektivet.
De tre första delarna kan man läsa ungefär som Fogelströms Mina drömmars stad. Men den sista delen är en uppgörelse med allt, en mer krävande bok att läsa. Den avslutas dock i ett något mer försonande tonfall.
Avslutningsvis vill jag säga att trots att sista delen är från 1983 så känns Ekmans beskrivning av samhället väldigt aktuell, nästan för aktuell ibland.
Böckerna finns naturligtvis att låna på biblioteket precis som jag gjort, men Bonniers har gett ut hela serien i nyutgåva också för den som vill fylla på bokhyllan.
Over and out
Mr T
