Själv är jag en "trädkramare" av s.k. gammelmedia som produceras av public service SVT och SR samt även morgon- och kvällstidningarnas papperstidningar. Trädkramare är kanske lite dåligt val av uttryck eftersom publicering på webben sparar träd, men ni förstår vad jag menar.
Jag hoppas att Jan Mosander kommer att även som folkpensionär kommer att publicera mer böcker eftersom jag har en stark känsla av att det finns mycket mer av historiskt intresse för den som gillar god journalistik och en bra berättelse.
Mosanders bok väcker många minnen, men jag vill inleda med något han säger i slutet på boken. Detta med att journalistiken håller på att förflackas och utarmas. Kvalitativ journalistik måste få kosta. I gammelmedia har vi bundit upp oss för en prenumeration och förväntar oss både bredd och djup i rapporteringen.
När det gäller webben har vi blivit bortskämda med att informationen skall vara både gratis och just in time. Precis som Jan oroar jag mig för att vi kommer få en snuttifiering av nyhetsrapporteringen utan fördjupande analyser av olika skeenden. Själv sker jag framför mig en lättviktsjournalistik som i alla fall inte kommer att ge mig något.
Positivt är dock att Jan inte ser att Sveriges Radio och P1 ännu inte riktigt är där, det finns ännu en kanal där vi kan få en stor bredd på innehåll och även uppfyllande av behovet av fördjupande analyser. SR är som Jan skriver ett av få media som även har mediegranskande rapportering, han skriver det inte i klartext men jag kan säga Medierna.
Ovanstående är bara någonting som Jan nämner på en sida i boken, men det är något som jag brinner för och vill därför lyfta fram. Boken innehåller naturligtvis mycket mera bland annat inledningen där han beskriver upplevelserna tillsammans med sin hustru Inga-Lill i samband med Costa Concordia haveriet, intervjuer med Albert Speer och Stig Bergling, Boforsaffären, kalla kriget och senare även järnridåns fall.
Personligen anser jag att den journalistik som Jan Mosander med flera står för är på väg att dö ut och framförallt om vi inte är beredda att betala för kvalitativ journalistik även på webben. Vi är inte där än, men märker redan hur lokala morgontidningar och även Dagens Nyheter och SvD alltmer förtunnas. Gäller för nyhetsbranschen att våga ta betalt innan det är för sent.
Till sist vill jag bara ägna en tanke åt Nils Horner (han är ingen person som Jan omnämner i sin bok) en röst som tystnade 11 mars 2014. En journalist som tänkte på och rapporterade från den lilla människans perspektiv. Det är sådana tankar som jag även kan får då jag läser Jans bok. Precis jag när skriver detta är det ett år sedan katastrofen i Filipinska Tacloban, det är bl.a. journalister som Nils och Jan som vi i framtiden kommer sakna om vi inte är beredda betala oberoende om det är Public Service, gammelmedia eller web.
Skulle kunna skriva mycket mera kring såväl boken som modern journalistik, men stannar upp här och hoppas att flera läser Jan Mosanders bok.
Over and out
Mr T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar