Inne i ett Haruki Murakami flow

Har en längre tid sett boktiteln 1Q84 i olika bokhandelsdiskar, tänkt att bara titeln låter intressant. För en par veckor sedan inhandlades del ett. Redan efter att ha läst de inledande raderna var jag fast. I söndags var jag tvungen införskaffa del två och tre för att vara säker på att få reda på fortsättningen. Strax dags att börja på tredje boken. Väntar med reflektioner när jag läst alla delarna.

Har hamnat i någon form av Murakmai flow. Blir inte bara att läsa innan lampan släcks för dagen utan nästan alla lediga stunder.

Händer av och till att jag träffar på en författare som ger denna känsla. Några exempel kan vara Tolkiens ringentrilogi som jag läste första gången i övre tonåren och även senare lyssnat på som ljudbok. Per-Anders Fogelströms Stockholmsskildring som börjar med Mina drömmars stad är en annan. Några andra är Lars Widdings Sorundasvit, Jan Fridegårds Lars Hård serie, Yasar Kemals berättelse om pojken Memed som börjar med Låt tistlarna brinna, James Redfields newage inspirerade berättelser som började med Nionde insikten. Detta var alla böcker som gjorde att jag ville följa hur historien utvecklades.

Det finns naturligtvis även författare vars enskilda böcker gör att man vill läsa så mycket man bara kan komma över av dem. Bara för att nämna några lyfter jag fram mina favoriter Per Wästberg, P-O Enquist, Torgny Lindgren, Kerstin Ekman, Khaled Hosseini, Peter Mosskin, Stig Claesson, Paul Auster mf.l. Inser att jag har många favoriter, så får begränsa mig. De uppräknade författarna har sån kvalitet att jag även kan tänka mig återvända till dom och läsa om något utvalt verk.

Over and out

Mr T