Dags för läsning av Orhan Pamuk igen

Orhan Pamuk fick Nobelpriset i litteratur 2006 och det gjorde att jag upptäckte hans författarskap. Bättre sent än aldrig kan man säga. Nobelpriset fick mig att inleda 2007 med läsning av boken Snö, en roman full av politik som utspelar sig under tre dagar helt insnöade i den Turkiska staden Kars.

Sedan blev det uppehåll ett helt år innan jag tog mig an Den svarta boken i januari 2008. I min egen korta notering efter läsandet skrev jag "Lovsång till Istanbul samtidigt som den är en olycklig kärlekssaga och en spännande detektivroman".

Sedan dröjde det nästan ett helt år innan det igen var dags för Mitt namn är röd. Där har jag i min egen notering skrivit följande "En allegori i form av en kriminalgåta som utspelar sig under 9 dagar år 1591 i Istanbul - den bästa boken som jag läst av Pamuk hittills".


Nästan två år senare var det dags igen för Pamuk, då hans bok Istanbul. Min egen korta notering var då följande "En ungdoms och stadsskildring i en melankolisk symbios, även om vägen till författarskapet".

Det jag uppskattar med Pamuk är blandningen av väst och öst. Handlar om spänningen mellan våra olika kulturer. Genom detta känns han aktuell och man får på något sätt perspektiv på vad som händer i ankdammen Sverige. Han har även vågat ta ställning för hur armenier och kurder behandlas i Turkiet, vilket lett till olika juridiska processer i hemlandet.

Men nu är det dags för ny läsning, Herr Cevdet och hans söner. Den kom ut redan 2008 i svensk översättning. Hunnit läsa ett femtiotal sidor, känner redan igen mig i hans stil. Boken jämförs med Thomas Manns Buddenbrooks som jag också läst, det är lite kul, får se om jag kan säga samma sak. Ser fram emot flera kvällars stimulerande läsning.

Over and out

Mr T