Läste ut David Lagercrantz bok Syndafall i Wilmslow i tisdags. Det var verkligen en bok som inspirerade och även om jag är intresserad av datorer och i alla fall i dryga 12 år arbetat inom området informationssäkerhet så har jag på nått sätt missat Alan Turing.
Men nu när boken öppnat mina ögon har jag hittat massor med information om honom på nätet. Såg bland annat en artikel i Expressen från 24 december 2013 där det togs upp att han nu 59 år efter sin död fått nåd av brittiska staten. Vi talar här om mannen som räddade tusentals liv genom knäckandet av tyskarnas koder och framförallt då enigmakoden. Men eftersom han senare avslöjades som homosexuell straffades han genom kemisk kastrering och trakasserier.
Det är till stor del det som boken handlar om när kriminalassistenten Leonard Corell utreder hans dödsfall. Lagercrantz skildrar Turings liv i huvudsak via denne Corell, som under utredningsarbetet gör en form av inre resa. Även han har ett livsöde där uppväxten och barndomen format honom, men fallet Turing leder in honom på nya spår.
I boken skildras matematiken på ett sådant sätt att jag som nöjer mig med de fyra räknesätten och lite procenträkning blir uppriktigt intresserad. Det resoneras en hel del kring lögnparadoxen, bara det en historia i sig själv.
Avslutningsvis detta är det fina med böcker, man hittar av en slump en bok i en bibliotekshylla, ett guldkorn som väcker liv i forskarlusten, plötsligt har man fått en massa ny kunskap av bästa märke. Kommer aldrig glömma Alan Turing, lögnparadoxen, Fermats tredje sats eller Goldbachs antagande om att varje jämnt tal är summan av två primtal.
Ett tänkvärt citat ur boken är nått som Corells far brukade säga, "En människa utan motsägelser är inte trovärdig". Värt att reflektera kring i dessa tider då allt skall vara politiskt korrekt och så är det ju valår inte att förglömma.
Over and out
Mr T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar