Kerstin Ekman - Häxringarna

Kerstin Ekman är ingen ny bekantskap för mig har för snart 10 år sedan läst Sista rompan, Guds barmhärtighet, Skraplotter och Dödsklockan. Faktiskt även Häxringar tidigare också, men har nu bestämt mig för att läsa hela romansviten "Kvinnorna och staden".

Precis som i flera av hennes andra böcker är det kvinnor och deras vardagsslit som står centrum. I denna första del börjar staden Katrineholm växa fram i skiftet 1800/1900-tal.

Efter att precis läst Per Wästbergs kärlekstrilogi som är rätt överlastad språkmässigt så är det befriande att läsa Ekmans som det kan tyckas enklare text. Det är dock en konst att kunna skriva på detta sätt, utan att göra det simpelt finns en lagom blandning dialektala uttryck. Detta gör att man liksom kan känna dofter, knarrande golv i hyresrummet, vedspisen med lyshålet.

Det är bara drygt hundra år sedan men historien berör fortfarande. Skammen hos ogifta kvinnor med barn. Osökt kommer i alla fall jag tänka på barnboksförfattaren Astrid Lindgren som lämnade bort sin förstfödde son just av den anledningen. Staden börjar växa, agitatorer för arbetarrörelsen sprider sina tidskrifter, vi ser de små tidiga tecknen på landsbygden börjar halka efter.

Eftersom Ekman är rätt subtil och inte direkt djupdyker i detaljbeskrivningar av miljöer kan det nog för vissa nutida läsare vara svårt leva sig in i den verklighet hon skildrar. Har man dock själv i barndomen varit hos någon far och morförälder som kanske bara hade elektriciteten som modernitet i sin bostad blir det naturligtvis enklare att för sitt inre måla upp bilderna av det tidiga Katrineholm.

Finns dock några en förhållandevis nyansrika sekvenser i boken där huvudpersonen Tora städar ur i mormoderns soldattorp, beskrivningen av slitet vid bakugnen i en dragig källarlokal eller bara en sån sak som beskrivningen av olika personers skodon och fötter. Men det är framförallt personporträtten och deras personliga tankar som är styrkan i hennes roman.

Baksidestexten på boken avslutas med följande mening vilken jag bara kan instämma i - "I Häxringar, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus skildras deras liv med humor, sakkunskap och stor inlevelse".

Redan påbörjat läsningen av Springkällan så nu vet ni att läsningen i januari 2014 går i Kerstin Ekmans tecken.

Häxringar utgavs första gången 1974 den bok jag precis läst är nyutgåvan från 2010.

Over and out

Mr T