Homotextuell eller bitextuell

Läste på kultursidan i Norrbottens Kuriren [20141229] för ett antal veckor sedan en liten intressant artikel om detta med manligt och kvinnligt läsande. Rubriken var "Män är oftast homotextuella - kvinnor är bitextuella".

I artikeln beskrivs en tes som drivs av genusvetare och feministiskt orienterade litteratur och teatervetare, det är i det sammanhanget som ordet homotextuell används.

Det hävdas att män läser böcker skrivna av män. Läser de någon gång en bok skriven av en kvinna tappar de snabbt intresset. Kvinnor däremot tar del av både kvinnliga och manliga erfarenheter och kan sätta sig in i dem.

Jag är ju en person som alltid läst böcker och var nog mer homotextuell (monotextuell) i ungdomen och en bit upp i vuxen ålder. Har fört lite statistik med egna små kommentarer i ett excelregister sedan drygt 10 år. Efter att ha läst denna artikel gjorde jag en egen liten personlig research och fann att jag till dags dato läst 222 manliga och 77 kvinnliga författare.

Känner inte riktigt igen mig i det att jag som man snabbt tappar intresset snarare känns det väl för mig som om att det kvinnliga perspektivet berikar och gör det hela mer intressant. Möjligen kanske jag skulle tappa intresset om jag läste en bok av en kvinna och hon skrev som en man eller för män. Men kan inte komma på något sådant exempel.

Några böcker som verkligen berört mig de senaste åren är just av kvinnliga författare, några exempel:

• Susan Abulhawa - Morgon i Jenin (mycket stark berättelse som jag hela tiden har med mig när jag läser om Israel-Palestinakonflikten)
• Louise Boije af Gennäs - Högre än alla himlar och Blå koral (Träffande nutidsskildring som både handlar om relationer och hur omvärldshändelser påverkar individens tankar)
• Felicia Feldt - Felicia försvann (Anna Wahlgrens dotters uppgörelse med sin uppväxt, skriven på ett annorlunda sätt som tilltalar mig, jag både tror och berörs av hennes berättelse)
• Muriel Barbery - Igelkottens elegans (Kändes som ett litet mästerverk, väcker många tankar och funderingar)
• Maria-Pia Boëthius - Mediatan en oroman (En uppgörelse med massmedierna, men även med könsrollerna…värd att läsa flera gånger)

Fyller ju egentligen ingen funktion att räkna upp några fler eftersom jag tror att jag väljer böcker utifrån vad jag är intresserad av att läsa och då spelar det ingen roll om det är en kvinnlig eller manlig författare.

Jag uppskattar ofta någon form av socialrealism, regional eller historisk förankring och utifrån detta har jag nog valt böcker som passar mig. Men hade varit intressant höra om det är någon annan som funderat kring detta med att vara homotextuell eller bitextuell.

Over and out

Mr T