Det är 15 år sedan elfte septemberattackerna mot tvillingtornen i New York. Skildringen känns fortfarande lika aktuell eftersom historien tycks upprepa sig hela tiden med likartade händelser såväl i vår del av världen som i Syrien, Irak och Pakistan.
Nadeem Aslams bok handlar om läkarstudenten Jeo och hans fosterbror Mikal som månaderna efter septemberattackerna ger sig av mot Afghanistan för att hjälpa till och ge vård åt civilbefolkningen som drabbas i det krig mot terrorismen som påbörjats.
Det är som Aslam skriver i slutordet en påhittad historia, men den känns nästan som självupplevd i sin realism. Den enda någorlunda trygga plats i denna berättelse är fadern Rohans paradisiska trädgård hemma i Pakistan.
Men även på hemmaplan gror fanatismen som tar sig uttryck i förföljelse av kristna och inskränkningar i kvinnors rättigheter. Skildringen av kriget i Afghanistan är fyllt av scener med övergrepp, tortyr, banditgäng som lierar sig med den som ger dem bäst fördelar ofta i form av pengar. Det är ett mardrömslikt inferno där man oftast inte vet vem som är vän eller fiende.
Det är en helt igenom osentimental skildring av händelseförloppet men en skildring gjord med ett mästerligt språk fyllt av bilder som inte liknar något annat. Det gör på något sätt läsningen uthärdligt, för det är en mycket stark roman om förnedring och smärta som inte kan lämna någon oberörd.
"Aslam utvinner poesi ur scener som är både vardagliga och drömlika...Han sympatiserar inte med politiska och religiösa ideal utan med människor, och det här är ett oförglömligt porträtt av människor som kriget skilt åt." KIRKUS REVIEWS
Kan bara instämma med ovanstående citat som uttryckts om originalutgåvan. Tillhör den kategori böcker som man kommer leva med i tanken länge speciellt när man i nyhetsförmedlingen läser om händelser från dagens Pakistan och Afghanistan.
Over and out
Mr T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar