I Skymningssång över Kalahari är vi återigen tillsammans med Lasse Berg vid de arkeologiska platserna för människans ursprung. Ny kunskap läggs till det som redovisades i föregående bok. I vissa stycken är det repetition, men repetition är ju kunskapens moder, Bergs inspirerande sätt att berätta gör att jag kan överse med det. När man under läsningen reflekterar både en och två gånger över utvecklingen och vår samtid, sätter in notisar till sånt man vill återkomma till då är det stort.
I vissa stunder kan man bli beklämd över konsekvenserna av övergången från samlar och jägarkultur till den producerande jordbrukskulturen som efter årtusenden växte fram sedan vi lämnat Afrika. Ett produktionssätt som skapade överskott, privategendom och därmed krig, klassamhälle, könsroller, slaveri, sjukdomar undernäring – det vi kallar civilisation.
Från att ha levt i en tillvaro där vi i samlarkulturen solidariskt delade vad vi fann i naturen har vi övergått till en tillvaro där vi arbetar alltmera för att klara vårt uppehälle. Berg är tydlig med att vi idag inte kan och kanske inte heller vill återvända till samlar- och jägarsamhället, men vi kan dra lärdom av det.
Det finns en positiv grundton i Bergs böcker, människans sanna natur är god. Vi vill inte lösa konflikter genom våld och krig utan genom samtal. Precis som San-folket i Kalahari fortfarande gör även om de naturligtvis idag är starkt påverkade av den moderna tiden så finns mycket av det gamla sättet att leva kvar i de spillror som återstår av deras kultur.
Berg beskriver hur vi mår illa av att leva i hierarkier där vi tvingas jobba för mycket. Vi är gjorda för gemenskap på ett lägre plan och i inte alltför stora grupper. Människan är en positiv varelse som försöker se möjligheterna och därför avslutas boken på ett hoppfullt sätt. Man får bara hoppas att nutidsmänniskan i vår globaliserade värld lyckas samarbeta för en bättre värld.
Det gäller att se ljuset i tunneln och hoppas på att det inte är tåget.
Over and out
Mr T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar