lördag 26 september 2015

Theodor Kallifatides - De sju timmarna i paradist

Detta är den första bok jag läser av Kallifatides. Har läst en del debattinlägg av honom tidigare som jag uppskattat, oftast har dessa handlat om olika integrationsfrågor.

Måste inleda med att säga att Kallifatides är lite ironisk med sig själv i denna roman. I en sekvens har man inbjudit ett antal föreläsare till Åsö gymnasium där Basil Psirakis som är berättarrösten i denna roman har en tjänst som matematiklärare. En av de inbjudna föreläsaren är författaren själv. Måste citera ur boken: "Den andra talaren var min landsman Theodor Kallifatides som av någon anledning ansågs veta allt, inte bara om det mångkulturella samhället utan också om skolan, kärleken, ledarskapet, etiken och moralen samt diverse annat. Han var som en ihållande fis. Överallt luktade det av honom".

Detta är ett litet ironiskt inlägg som kommer rätt tidigt i romanen som just handlar mycket om etik och moral. Kallifatides resonerar en hel del kring lögnen vad man kan eller bör säga och vad man kanske inte skall lyfta till ytan i en relation.

På 260 sidor lyckas han få med en hel del. Det är arbetet i skolan, hur lyckas man få eleverna intresserade av matematikämnet. Hur lyckas man pusha vissa begåvningar framåt. Hur får man helt ointresserade elever engagerade. Vad gör man när en ung kvinnlig elev hindras av sin far att gå vidare på grund av konventioner från en annan kultur.

Men huvuddelen av romanen handlar om det dilemma som uppstår då Petra frun till en av Basils manliga vänner varit otrogen. Basil känner Petra dels genom vänskapen men även sedan ungdomsåren då det nog fanns en viss attraktion mellan dem, även om det aldrig blev något. Nu uppstår en situation då de blir varandras förtrogna. I försöken att hjälpa Petra väcks åtrån igen hos båda.

Basil hamnar i en situation då han reflekterar kring sitt eget rätt platoniska förhållande. Han är infertil och har både en släkt och en fru som hade önskat barn. Men de har levt vidare och accepterat det hela samtidigt som detta faktum kanske till viss del tagit udden av den äktenskapliga kärleken och gett det karraktären av ett s.k. resonemangsäktenskap.

Under en period upplever Basil och Petra någon form av euforisk gemenskap i kärleken sprungen ur bådas olycka. För båda är det någon form av ventil. Basil får uppleva en period av lycka samtidigt som han för ett inre resonemang kring sitt eget förhållande. Petra vill nog innerst inne försöka får förhållandet med Axel att återigen fungera. Det ser också ut som om Axel är på väg att förlåta henne och deras gemenskap kan ta en ny positiv vändning.

Något händer på slutet som förändrar allt. Jag vill inte avslöja det här, för den som ännu inte läst boken.

Detta verkar inte vara någon av Kallifatides mest rosade och omtalade böcker, men för mig som förstagångsläsare av honom ger det ändå mersmak att läsa ytterligare någon bok. Han lyckas i alla fall ur mitt perspektiv beskriva dilemman som vi alla mer eller mindre kan hamna i.

Over and out

Mr T



.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar