Elisabeth Rynell - Hitta hem

Återigen en ny bekantskap för mig. Jag skulle nog inte kunna bli en bra recensent eftersom jag inte är nog kritisk. Tycker det mesta jag läser är bra. Varför skriver jag nu så. Läst en del annat om Elisabeths bok och ser att en del finner en hel del att kritisera.

För mig som sen femtiotalist och historieintresserad finner jag hennes berättelse med två parallellhistorier om två unga flickor givande. Båda handlar på något sätt om problematiken kring att vara ung, finna sin identitet och även det främlingsskap man kan uppleva under uppväxten.

Den ena berättelsen handlar om Hild som växer upp i det expanderade Stockholms förorter under 50-60-talet. Föräldrarnas framtidsoptimism, byte av bostäder till det nya moderna. Förväntningarna som föräldrarna har på sin dotter och hennes egen vilja att göra något annat.

Romanen är en växelsång mellan Hilds upplevelser och den om Mala som lever i en annan tid, reformationstidens Sverige. Hennes far blir mördad och hon lämnar Stockholm för att komma åter till sina rötter i Hälsingland vilket var faderns hemtrakter.

Det som skiljer dom två historierna åt är att Hild skildras under hela hennes uppväxt medan Malas bara är under några veckor då hon vandrar norrut och kommer åter till sina rötter.

Båda historierna skildrar på något sätt den unga kvinnans utsatthet. För Hild handlar det om en synnerligen obehagligt beskriven våldtäkt och även omgivningens likgiltighet. Det anses på något sätt självförvållat. I Malas fall rör det sig mera om de risker som finns i att vandra i ett Sverige som fortfarande beboddes av rövare och annat löst folk.

Hild och Mala är fyllda av livsmod och en förmåga att finna sin egen rätta väg. I Hilds fall får man fundera själv hur det går och i Malas är i alla fall min tolkning att hon hittade hem.

Om jag skall gradera de två berättelserna så är en om Hild den som griper mest tag i mig. Kanske är det någon form av igenkännande, eftersom det är en i vissa stycken detaljrik beskrivning av hur det var att växa upp under 50 och 60-talet. Hög igenkänningsfaktor med andra ord.

Historien om Mala blir på detta sätt mer fragmentarisk om än lite av en naturskildring av hur det kunde vara att vandra i dåtidens Sverige.

Jag uppskattade läsningen, men det är nästan så att Hild och Mala hade varit värd var sin bok. Om man skall tala matlagningsspråk så gifter sig inte de två historierna utan dom känns för mig som två parallellberättelser. Beröringspunkterna är väl just den utsatthet som finns i ungdomsåren. Vilket på något sätt är en evigt återkommande fråga.


Over and out

Mr T