Så har jag då läst ut Orhan Pamuks debutroman från 1982, Herr Cevdet och hans söner. Pamuk är en beundrare av Thomas Mann och hans litterära verk, men att våga sig på göra en Buddenbrooks på turkiska och då även i debuten är rätt stort. Men likheten ligger väl mest i att det är en släktkrönika.
Pamuk har valt att skildra tre generationer i 1900-talets Istanbul. Där Herr Cevdet var den som byggde upp familjens förmögenhet som sedan förvaltas av sönerna. Som vanligt är inte alla lika delaktiga eftersom dom vill få ut annat av livet.
Precis som i de böcker jag läst tidigare av Pamuk, återkommer han till den ambivalens som vissa personer känner avseende hur livet skall levas. Den mer västerländska livsstilen eller den traditionella osmanska. Det är en alltid aktuell fråga såväl i dagens Turkiet som i övriga delar av vår alltmer mångkulturella värld. Vilken sorts liv skall man leva.
Pamuk har även valt att låta romanens tre delar utspela sig kring några viktiga år i landets historia. Första delen handlar om Cevdet och hans verksamhet omkring 1905, bara några år innan ungturkarnas revolution och den kommande turkiska republiken. Dessa strömningar vävs på ett fint sätt in i den vardagliga handlingen med familjen och företagandet.
Sedan går Pamuk raskt fram till perioden strax innan andra världskriget. Förutom att framförallt sonen Osman alltmer tar över verksamheten så avslutas andra delen med att Atatürk republikens grundare dör. Mycket av denna del handlar också om sonen Refik som har svårt att finna sig till rätta i tillvaron, så väl skildrat att man nästan blir frustrerad över att han inte tycks komma någon vart med sina tankar.
Sista och avslutande delen är rätt kort, hade gärna kunnat få vara lite längre, men den avslutas med att Cevdet hustru Nigan avlider, Herr Cevdet har sedan länge varit död och Osman har drivit företaget. Refiks son Ahmet har också funderingar om livet och vad som skall vara fokus, konsten, revolutionen eller nått annat. När Nigan avlider är det på något sätt som om Ahmet får kraft, ser någon form av ljus...men där slutar boken. Sista delen utspelar sig för övrigt strax innan militärkuppen 1971, så ryktena om en förestundande kupp vävs in i handlingen.
Man kan läsa boken som en släktkrönika, men det är som jag ser det lika mycket en skildring av turkisk nutidshistoria ur nån form av socialrealistiskt perspektiv. Som alltid stor behållning att läsa Pamuk, skulle önska att fler läste honom. Jag tror det skulle ge en större förståelse för människorna från denna del av världen som frivilligt eller ofrivilligt valt att söka sig till bl.a. Sverige.
Over and out
Mr T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar