Chinua Achebe - Allt går sönder

Chinua Achebe lämnade jordelivet 21 mars 2013, han har ofta nämnts som en presumtiv nobelpristagare. Denna bok är en av de mest lästa av alla afrikanska romaner, enligt uppgift såld i mer än 12 miljoner exemplar och översatt till mer än 50 språk. 12 miljoner är dock bara en bråkdel av jordens befolkning, vad hade inte ett nobelpris kunnat göra för att sprida lite mer kunskap om en av Afrikas många folkgrupper.

Nåväl, så blev inte fallet men jag hoppas ändå att mina rader här inspirerar någon att läsa en av den den moderna afrikanska litteraturens stora klassiker. Detta är Achebas debutroman och den kom ut 1958, mitt födelseår.

Vi är vana vid att få den afrikanska kontinenten beskriven med europeiska ögon. Jag har ju läst en hel del av Per Wästberg som på ett föredömligt sätt skrivit förordet till denna bok. Men det jag läst av honom kommer inte i närheten av den autencitet som Chinua Achebe lyckas med i denna bok.

Här får vi följa Okonkwo och hans familjs liv och öden när kolonisationen och den kristna missionen gör sitt intåg i ett Nigerianskt igbo-samhälle i slutet på 1800-talet. Titeln är väl vald eftersom det handlar om hur den "moderna världen" slår sönder en väl fungerande kultur. Ett demokratiskt och i grunden fredligt bysamhälle. Visst finns det maktstrukturer som man kan ifrågasätta utifrån vårt synsätt på manligt och kvinnligt, rättskipning mm. Men jag kan dock undra hur utvecklingen hade sett ut om detta samhälle hade fått utvecklas i sin egen takt och utan vår påverkan. Det är bara att backa till hur det såg ut i Sverige under 1700 och 1800-talet. Sannolikt hade vi kunnat se en likadan utveckling här utan Europeisk påverkan. Men härom kan vi bara spekulera.

Dagens konflikter i Afrika har i många stycken sitt ursprung i den påverkan som vår del av världen haft på regionen. Gränser som dragits utan hänsyn till befolkningsgrupper utan mera utifrån kolonialmakternas bestämmande. Men det är en annan historia.

Achebes roman är en tydlig motbild till den bild som finns i vår litteratur. Läste Sara Lidmans "Tjärdalen" i december 2015. Hon har där ett som man brukar säga direkt språk. Så är det även med Achebe det är enkelt och tidlöst, känns som boken hade kunnat skrivas idag. Den svenska översättningen av Ebbe Linde från 1967 då den första utgåvan kom står sig.

I slutet av boken finns en inlaga av Don C Ohadike som är professor i afrikansk historia vid Cornell University. Han härstammar själv från Igbofolket och gör en sammanfattning av deras kultur och historia på ett föredömligt sätt. Men avslutningen där han gör ett antal slutsatser känns lite tragisk. Eftersom i alla fall jag tolkar det som om den nivå på läskunnande, prominenta personer mm ändå på något sätt har sin grund i kolonialmakten Englands närvaro före självständigheten 1960 påverkat denna utveckling. Förvisso kan det vara så, men hade den inte kunnat ske i alla fall. Återigen härom kan vi bara spekulera. Det jag däremot kan säga är att Chinua Achebes roman i denna utformning hade inte funnits.

Avslutningsvis, för den som vill få lite nytänk och omvälvande läsning, ta dig an denna bok. Den är både annorlunda och ger perspektiv på vårt synsätt på andra kulturer inte bara den afrikanska. Motsvarande historia har ju utspelat sig på många platser inte minst här i Sverige.


Over and out

Mr T