Sara Lidman - Tjärdalen

Sara Lidman debuterade 1953 med Tjärdalen fem år innan jag föddes. Har länge tänkt att jag borde läsa något av henne, jag har ju läst massor av de två manliga storheterna från samma trakter Torgny Lindgren och P-O Enquist.

Men nu kände jag att det var dags när de sedan en tid finns som nyutgåvor i pocketformat. 

När Sara debuterade med denna bok som hyllades till skyarna av dåtidens kritiker var hon precis fyllda 30 år. Hennes författarskap var så att säga i sin linda. Detta är i alla fall nått som jag tänker att man måste ha i bakhuvudet när man läser denna bok. För hennes patos för bygdens folk och de utsatta som jag känner igen från hennes framträdanden i massmedia återfinns inte riktigt i denna skildring.

Icke för ty, för att uttrycka sig ålderdomligt är detta en lysande skildring av ett Västerbottniskt samhälle. Sara har sina rötter i Missenträsk vilket också var den by hon senare återvände till. I romanen Tjärdalen skildrar hon händelserna i en fiktiv by kallad Ecksträsk som inte ens finns att hitta via Google maps. Naturligtvis har hon hämtat inspiration från hemtrakterna och hur tillvaron upplevdes där i skiftet mellan modernitet och det gamla samhället då man levde av vad jordbruket och skogen gav.

Ramberättelsen är om Tjärdalen som Nisj byggt upp. Ett illdåd raserar bygget av tjärdalen och sedan börjar historien. Ett moraldrama mellan det goda och det onda men även hur vi skall se på de som begår ett illdåd.

Handlingen är väldigt direkt och påträngande växlar mellan olika familjer i byn på ett sätt som i början känns nästan förvirrande. Med moderna mått skulle man nog säga att berättartekniken inte är den bästa. Men samtidigt, det är en skröna som fängslar. Berättelsen är fylld av dialektala passager som kanske för nutida läsare gör den svårläst, i alla fall om man inte har sina rötter i Norr- och Västerbotten. Det är fascinerande att tänka att den fick sådant genomslag när den kom ut i dåtidens kulturella Sverige.

Jag tänker inte fördjupa mig i den historia som Sara berättar i denna roman, den är unik och knivskarp i sin enkelhet.

Jag vill istället lyfta fram någonting helt annat, eftersom jag ser paralleller med nutida aktörer. Tänker då på humorgruppen Klungan som sannolikt hämtat mycket av sitt material från den berättartradition som Torgny Lindgren och Sara Lidman står för och kanske även i vissa stycken även P-O Enquist. Torgny och P-O publicerade sina första alster på 60-talet men sannolikt har även dom fått inspiration från föregångskvinnan Sara Lidman.

Nåväl skall försöka avsluta detta inlägg, boken kom ut för dryga 60 år sedan och var hennes förstlingsverk och man skall nog se det ur det perspektivet. För mig var det i alla fall en givande  läsupplevelse som inspirerade till att läsa mera av hennes produktion.

 
Over and out

Mr T