Steg ett är att erkänna att detta är den första bok jag läst av Henning Mankell och det är inte för att jag inte uppskattar honom som författare. Utan mera för att jag har lite svårt för deckarformatet. Finns så många andra böcker jag vill läsa. Precis som denna lite mer personliga skildringar om det vardagliga livet, även om jag inser att även det ryms i just deckarformatet.
Henning Mankell är född 3 februari 1948 lite drygt 10 år före mig på en månad när. Bara det ger lite perspektiv på läsningen, vår tid är utmätt och det gäller att ta tillvara på dagen här och nu.
Kvicksand är en utmärkt vald titel för precis så är det ju ibland kan vi uppleva oss att i tillvaron stå i något som kan likna det. Livet pendlar både privat och arbetsmässigt. Titeln fick mig att tänka på en klassisk film " En iskall i Alexandria" som faktiskt spelades in på mitt födelseår hmmm. Handlar om ett antal brittiska soldater som försöker ta sig till Alexandria och just drömmer om en iskall öl där. Men i en scen, är om jag inte missminner mig en tysk soldat på väg att slukas av kvicksanden...dilemmat är hjälpa honom eller inte...
Hur som helst Mankell klarar i sin bok ut att detta med kvicksand är en myt, vilket nått helt nytt för mig.
Mankell fick den 8 januari 2014 beskedet att det nackont han hade var cancer, en metastas, ursprunget fanns i lungan. Detta trots att som han beskriver i boken slutat röka för årtionden sedan pga andra omständigheter.
Boken handlar naturligtvis om detta cancerbesked mera som ett ramverk. Det är istället 67 korta berättelser, som handlar om Mankells upplevelser i livet och tankar. Små lättlästa historier som både väcker egna minnen men även kan ses som nedslag i vår historia. Det är små korta ögonblick och möten som skildras ur Mankells högst personliga perspektiv, blandade med både glädje och sorg.
Det är 348 sidor reflektionslitteratur när den är som bäst. Önskar att han hade fått ett litet extra tidsfönster att skriva mera i denna stil. Jag uppskattade verkligen läsningen.
Han återkommer flera gånger i boken genom olika perspektiv till hanteringen av vårt kärnkraftsavfall. Hur kommer det påverka de människor som eventuellt återvänder till norden efter en istid om 50000-100000 år. Intressanta resonemang även om jag inte till alla delar köper att vi återvänder till någon form av samlar och jägarsamhälle bara för att en istid passerat. Det är väl den enda invändningen jag kan ha till boken.
Men det är bara en liten invändning, som helhet är det en mycket tänkvärd läsning. Det är ingen bok som man skall hasta sig igenom utan precis som jag skriver en reflektionsbok.
Over and out
Mr T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar