Som så många gånger förr hittade jag denna bok av Michail Bulgakov av en slump på biblioteket annars hade jag inga planer på att läsa den.
Inledde med att ta del av Amanda Svenssons fylliga förord till romanen, där den bl.a. beskrivs som en kultbok "en träffsäker politisk satir, en filosofisk färd genom tid och rum, ett tidsdokument över en unik och samtidigt fortfarande pågående historisk epok".
Allt detta stämmer, jag fångades redan efter att ha läst första sidan. Fick faktiskt småskratta för mig själv redan efter några sidors läsning. Amanda Svensson jämför Bulgakovs skildring bl.a. med de miljöer som David Lynch lyckas återskapa i sina filmer. Jag skulle nästan vilja påstå att det många gånger känns ännu mer skruvat i denna skildring. Det är ett rikt språk och texten flyter lätt, så det är ingen bok man skall tveka att läsa. Däremot måste man gilla det kraftfulla fabulerandet som jag själv tycker är synnerligen humoristiskt. Jag kan förstå att boken censurerades och gavs ut först 1966, 26 år efter författarens död. Det är ju trots allt en kraftfull kritik av Sovjetstaten.
Tänkte när jag läste den att en sådan här bok skulle kunna filmatiseras, med den moderna tekniken skulle det verkligen gå göra den rättvisa. En rysk tevefilm i tio avsnitt finns tydligen redan inspelad av Vladimir Bortko 2005. Känns som den skulle vara värd att se, om den nu går få tag på.
Säger bara till den som råkar läsa detta - läs boken den pendlar mellan slapstick och djupaste allvar.
Over and out
Mr T
Läste de sista delarna idag, så efter att ha skrivit dessa rader är jag ikapp med mina tanker kring mitt bokläsande.
Först en allmän reflektion, Bodil Malmsten tillhör den kategori författare som jag liksom hör rösten av inombords samtidigt som jag läser. Finns några till i den klassen och det är Torgny Lindgren, SLAS, Bengt Pohjanen och Per Olov Enquist. Det är i alla fall de jag så här direkt tänker på. Detta påverkar även läsandet, jag faller liksom in i författarens sätt eller i alla fall hur jag tänker mig att texten läses upp.
Bara detta gör läsningen av Bodils bok till något extra. Tänkte försöka hålla mig kort. Boken blir som en sorgesång över att lämna något man älskar, kan vara en plats som i hennes fall. För mig är det stor behållning att läsa över hur hon reflekterar kring stort och smått. Varför hon lämnar Finistère för en lägenhet i Nantes känns lite oklart, är det bara stundens ingivelse eller något annat. Men våndan av att lämna det invanda och någonting kärt fångar hon på pricken.
Sorgesången slutar ändå på något sätt i dur för flytten till den fuskrenoverade lägenheten i Nantes ger en annan frihet, inte denna kamp mot mullvadarna, skadeinsekterna eller det allmänna kraven på en husägare att hålla efter sin fastighet. Kanske var det positivt trots allt, jag får en känsla av det.
Vill avsluta med en typiskt Malmstens formulering som återkommer både i början och slutet på boken. Det är nått värt att fundera kring. "Haven andas - tidvatten in, tidvatten ut". En underbar formulering.
Over and out
Mr T
Denna gång tänkte jag vara lite lat och hänvisa till Åsa Bäckman skrev redan 2012 en lyrisk recension i DN om denna bok.
Läste Peter Fröberg Idlings bok "Sång till den storm som skall komma" tidigare i vår. Detta kändes som en intressant fortsättning även om böckerna inte har mycket mer gemensamt än att de utspelar sig i samma region.
Här är det istället Duras uppväxt i Indokina och den del som idag är Vietnam som romanen handlar om, det hela utspelar sig under 20- och 30-talet. Åsa Bäckman har i sin recension fokuserat på skildringen av modern och en kinesisk man som uppvaktar henne. Allt detta är skildrat på ett sätt som jag kan förstå väckte känslor då boken kom ut på 50-talet, det berör fortfarande och är många gånger rätt frusterande läsning.
Men jag skulle vilja säga att läsningen utöver det gör att man vill läsa mer litteratur om den koloniala tiden. Finns en del i boken då familjen är i den stora staden och här skildras tydligt uppdelningen mellan de franska kolonialisterna och vietnameserna. Detta var verkligen en tid då människor delades in i vi och dom.
Är det nån som läser detta som har något bra boktips så tar jag gärna del av det.
Over and out
Mr T
Blir några korta kommentarer till ett antal böcker jag läst under juni, detta får bli den första. Boken har blivit liggande sedan bokrean, läst den parallellt med Alexandriakvartetten.
de Waal skildrar sin släkt, familjen Ephrussi som under senare halvan av 1800-talet utvandrade från Odessa i dåvarande Ryssland till Wien, Paris och slutligen London under andra världskriget.
Beskrivning av den antisemitism som rådde redan vid denna tid i såväl Paris som Wien är skrämmande, men ger samtidigt en bakgrund till de brott mot judar som skedde under andra världskriget. Hitler växte ju upp med tidsandan som rådde i dåtidens Österrike.
Men det finns så mycket mer, beskrivningen av livet i Paris kring sekelskiftet, det Habsburgska rikets sista dagar i Wien och slutligen även Tokyo åren efter andra världskriget. En av de Waals morbröder valde att flytta dit och man kan väl säga att det var netsukernas förtjänst.
Romanen är till stor del uppbyggd kring de Waals kartläggning familjens netsukesamling (264 netsuker), små snidade japanska figurer av trä och elfenben. Dessa är i princip det enda som genom lyckliga omständigheter blivit kvar av släktens konstsamlingar och förmögenhet, vilken mer eller mindre konfiskerades under förföljelserna som pågick strax innan och under andra världskriget.
För att sammanfatta det kort är de Waals bok en roman där familjens öden på ett lärorikt sätt vävs in med det historiska skeendena, man riktigt känner tidsandan som han levandegör på ett sätt som verkligen tilltalar mig.
Helt klart en viktig bok att läsa för den som vill få en annorlunda vinkling på den historiska utvecklingen både dess ljusa och mörka sidor.
Over and out
Mr T
