Per Wästberg - Luftburen

 

 

Per Wästberg är för mig en förhållandevis ny bekantskap, läste Vägarna till Afrika i december 2008 sedan har jag vandrat genom Anders Sparrmans resa, Hemma i världen och Ute i livet.

Det var Hemma i världen som skildrar perioden 1966-1980 som gjorde att jag blev nyfiken på hans tidigare författarskap.

 

Luftburen är ju ingen bok som man hittar i bokhandeln så det blev att beställa den via biblioteket i Boden. Den fanns i magasinet, så efter några dagar hade jag ett meddelande i mailen att den fanns att hämta.

 

Insåg efter att jag hämtat boken att den ingick i Wästbergs kärlekstrilogi Vattenslottet - Luftburen - Jordmånen. Så vad göra beställde dom också via biblioteket. Men nyfiken som jag är har jag trots det börjat med Luftburen orkade inte vänta på hela serien.

 

Luftburen kom ut 1969 då jag var 11 år gammal. Hade nog inte förstått något av innehållet om jag läst boken då. Per var 35 år när boken gavs ut, jag är inte säker att jag uppskattat läsningen 1994 då jag själv var i samma ålder. Möjligen då får de mer sinnliga delarna.

 

När jag skriver detta har jag hunnit halvvägs i tredje boken Jordmånen och kommer läsa Vattenslottet som sista bok bara för att få helheten.

 

Kan mycket väl förstå att trilogin då den kom ut väckte stor uppståndelse och provocerade många. Den ifrågasätter ju på många sätt relationerna mellan man och kvinna och hur ett parförhållande skall vara. I vissa stycken passerade han nog också dåtidens gräns i beskrivandet av de sinnliga lustarna. På det sättet var han långt före sin tid.

 

Det handlar mycket om huvudpersonen Jan Backmans (JB) tankar om livet och kärleken. Per är en mästare i att i ord och skrift skildra en persons tankar.

 

Vad är då min behållning av läsningen? Jag kan sammanfatta det på några korta rader. Det jag fascineras av är tidsandan. Han lyckas beskriva det sena 60-talets miljöer, moderniteten, mentaliteten, arbetsplatsen, staden och naturen. Stockholm var ju en stad i omvandling vilket han även beskrivit i böckerna "Östermalm" och "Klara en stadsdel i förvandling". Här väver han in denna omvandling i romanform, precis som Per-Anders Fogelström i sin stadserie. 

 

Det är ingen tung läsning även om romanen är rätt överlastade med JB och hans inre tankar, men så är ju livet. Man funderar ju om både högt och lågt. 

 

Som sagt tidigare har jag redan börjat med Jordmånen och den fortsätter i samma stil. Motivet till att jag kommer slutföra läsningen är just detta med skildringen av tidsandan.

 

"Extas. Att tycka sig svept uppåt, luftburen..."
                              Vouges Encyklopedia

 

 

Over and out

 

Mr T